Tig och lid!

Hett läge för ny lägenhet – belägenheten bra.

Nå, i veckan har jag fluktat på lägenhet i Solna, Filmstaden närmare bestämt. HSB har låtit bygga lägenheter på gamla Filmstadens område under några år och nu finns det några lägenheter kvar i det sist byggda huset. Jag släpade med mig närboende M och C på visning igår och imponerades av objektet i fråga:

• 2 minuter till tunnelbanan (blå linje). Sen 8 min till Fridhemsplan eller 10 min till Centralen
• Tvåa på 70 kvm
• Nybyggd och fräsch
• Talande hiss
• Balkong med morgonsol
• Vardagsrum något mindre än hela nuvarande lägenheten
• DISKMASKIN
• Spatiös entré till huset

I köket står också fullhöjdsfrys- och kyl. Frågan är vad jag ska fylla dem med… en hylla i kylen för frukostprylar och resten till att lagerföra hela bolaget sortiment? Och en styckad älg i frysen, inkl huvud, horn och kanske även jaktlaget som sköt den?

Frågan är om man får klippkort på biografen i området?

Fördelen med nyproducerat är att man slipper budgivning. Nackdelen med nyproducerat är att man slipper budgivning. Wieso? Jo, vid en budgivning går allt fruktansvärt fort, man sms-höjer budet med några hundra tusen och sen har man skrivit kontrakt och sen kommer ångesten över vad man faktiskt gjort. Vid nyprod kommer ångesten innan man ens bestämt sig. Köpa? Inte köpa? Om jag får så här mycket för min gamla lägenhet så måste jag låna så här mycket för min nya. Är det rimligt? Är det orimligt? Bah. Inte bra för hjärtat eller nattsömnen.

Förhoppningsvis kan jag cleara allt med banken under morgondagen och sen skriva lite papper i början av veckan.

Ett av de första uppdragen efter inflytt måste vara att bli lite smålurig och sen försöka hacka hissen så att den slutar berätta vilken våning man kommit till. Alternativt ge den en ny röst. Arnold, tex.

Nytt decennium, nytt år, nya mål! Tjugotio ligger väldigt bra i munnen – känns bra.

Under nyårsfesten diskuterade/planerade/svamlade vi kring målbild tjugotjugo – vad har vi gjort om tio år? Vi enades allihop om att vi skulle ha bytt job, och sen gick spåren åt olika håll.

För egen del förde jag upp tre punkter: miljonär innan trettio, köra från cape to cape i Land Rover samt driva vandrarhem vid Siljan och/eller Zanzibar. Långtifrån enkelt men inga omöjligheter, något av det. Om det är någon som anmäler sig frivillig till något av projekten så går det förstås alldeles utmärkt.

Vad hände under det gångna decenniet då? Tja, en del, förstås. 10 år är en stund. Med en tveksamt delvis kronologisk ordning:

Lumpen, flytt till Linköping, högskolestudier, studentliv, flytt inom Linköping, Afrikaresor, lärt mig dricka kaffe och sprit, Hattrick, flytt till Stockholm, flytt till Oslo, flytt tillbaka till Stockholm, byggt djungel, fotograferat djungel, konsultat, besökt konsulat, lärt mig spela dragspel, blivit Onkel x 4, åkt Vasalopp x 2, inte funnit den stora kärleken, blivit internetberoende, varit ytterst nära att få yttra frasen ”Have your people call my people”, inte förstått storheten i Rocky Horror, gjort ett fåfängt försök att lära mig spanska, hittat ett sykt lätt löpsteg.

Vi har provat att beställa en fotobok via iPhoto. Bilderna kom från pappsens 60-årsresa till Fuerteventura och hade fin och hög kvalitet, 12+ MPixel på samtliga.

Det finns en trave olika mallar att välja mellan, men det är inte helt enkelt att se vad man får. Vi hade det specifika kravet ”det ska gå att skriva bildtext till varje bild”. Det finns ingen sådan mall, så vi fick trixa lite för att få det som vi ville, och då fick vi jämka oss en hel del. Det slutade med att vi i princip satte en bild per sida. Om man inte har specifika krav på layouten finns det en smutt autolayout-knapp, som slumpar fram en snygg och varierad layout. Mycket smidig.

Det finns mycket begränsade möjligheter att redigera mallarna. I princip kan man välja hur många foton man vill ha på sidan och sen om det ska finnas en text eller inte. Texten går att formattera utanför iPhoto med ett trix: Skriv den i tex Word, formattera den med den stil (inkl justering) som du vill använda och kopiera den sedan till iPhoto, så blir det rätt.

Förhandsgranska kan man göra genom att högerklicka i boken och välja ”Skapa PDF”, som man sen tittar på i en vanlig pdf-läsare. Det är också så som boken skickas till tryckeriet, så det är lätt att se hur det exakta slutresultatet blir.

Vi beställde en bok om ca 90 sidor med hårda pärmar och omslag och då blev slutpriset dryga tusenlappen, inkl frakt. Boken verkar tryckas i Tjeckien och levereras med UPS, så det kan vara idé att beställa leverans till jobbet där man är säker på att det finns mottagare dagtid. Det är helt omöjligt att få UPS att berätta vilken tid de ska komma, så har man otur kan man få sitta hemma en hel dag innan leveransen sker. Total leveranstid verkar ligga på en knapp vecka, vilket är väldigt imponerande.

Kvaliteten på boken är hög och vi är otroligt nöjda. Hoppas att mottagaren också blir nöjd!

Det finns vissa ord och uttryck från norskan som satt sina spår i mitt språk. Uppsummering, till exempel. Fast på norsk torde det vara oppsummering och betyder sammanfattning. Eller ”det är i box” varur det menas att nåt gått i lås. Eller att bussen ”är i rute”, dvs enligt schema eller tidtabell. Bra uttryck, allihop.

Nåväl, det är inte därför vi är här.

I helgen kom Malmögänget på besök och helgen fördrevs sedan i något slags mat-töcken. Vi gick ut hårt med lite för-middag på fredagskvällen innan gänget kommit, rejäl lasagne-dos och sedan mangosorbet ovanpå det. När så V anlände från Bromma flygplats via söta tjejen på Grill 77an så hade vi kommit till whisky, rom+cola och gin+julmust. Och kaffe. Och tillbehör. Och lite till. Trevlig kväll, på min ära.

Lördag förmiddag anslöt så J och B också och vi möttes upp på Café Ugo för ett snabbhäv kaffe och sen iväg över bron till fastlandet. Planen var att droppa in på lämligt laserdome för en rematch från Malmöfestivalen. Eftersom jag inte bokat någon tid fick vi först knata och ringa runt till några ställen innan vi hittade några som ville ta emot oss. Sen röjde vi laser i två omgångar, med kids som blev sura över att de vuxna spelade seriöst och var duktiga. Är det match så är det. Kidsen hade iaf fördelen av att inte behöva ducka…

Därefter promenerade vi till Centralbadet och checkade in där för två-tre timmar av avkoppling i bubbelbad, simbassängen, terminalbad och bastuar. Grymt härligt och det måste verkligen göras fler gånger. Jag försökte jämföra med Volksbad i München som jag testade tidigare i år och konstaterar att Volksbad vinner i terminalbadsligan medan Centralbadet vinner i simbassängligan.

När vi var lagom russinliknande och dästa så packade vi ihop oss och begav oss till El Toro i Sumpan. Där anslöt också L. El Toro har syyyykt goda tapas, och framförallt de vitlöksfrästa svampinjonerna och de pikant kryddade småkorvarna är top-of-the-line. Personalen nästan lite indisk-restaurang-otrevliga, men det får man bortse från. Glada och jättemätta knatade vi så hela gänget (minus V:s handskar) hem till M och C och fortsatte kvällen med drinkar, tilltugg och Roborally. Skojsigt!

För att inte tappa tempo i ätandet gick vi ut hårt på söndagen med brunch i jätteformat. Lite obeslutsamhet senare vandrade vi över Kungsholmen genom stan bort till Djurgården och Skansen för julmarknad och allmänt fluktande. Jättemycket folk, förstås, och småkallt. Huttrande tog vi oss förstås också en sväng runt djuren, och vi fick faktiskt se både varg (ljus pälshög på 50 meters avstånd) och lo (tre sekunders skymt) och en speedad järv. Kul! När vi tröttnat på småhuttrandet for vi iväg till Solna igen och avslutade helgen med lite kvalitetssunkmat.

All in all en väldigt trevlig helg. Och bara några kilon tyngre (även om jag inte tror att nån i gänget har problem med den saken…)

Till mitt nuvarande uppdrag åker jag buss fram och tillbaka genom centrala stan. De senaste veckorna har jag somliga morgnar, till ljudet av Tomas Ponténs härliga uppläsning av Leif GW Perssons härliga En annan tid, ett annat liv, reflekterat lite över livet på bussen.

Det första som slagit mig är hur få människor som har samma fasta rutin som jag. Jag tar i princip alltid bussen vid samma tid, och vad jag kunnat se hittills är vi bara tre stycken som har samma rutin. En mycket kortväxt tjej som kliver på vid Landstingshuset och en man som överdoserar Axe som kliver på vid Pipersgatan. Är det onaturligt att ha ett så tajt schema på morgnarna att man alltid träffar samma buss, dvs inom ett tio-minutersintervall?

Det andra som slagit mig är vilken rutin jag har för val av sittplats. I allmänhet har jag lyxen att kunna välja en egen tvåsätare eftersom jag kliver på tidigt på rundan, så jag har egentligen en hel buss att välja på, men i princip hamnar jag alltid på vänster sida i bussens färdriktning, på något av sätena efter mittskeppet. Och det har inget med bussen att göra, jag gjorde exakt samma sak under busspendlingen i Oslo. En snabb analys av mitt eget beteende säger mig att jag gillar att ha lite uppsikt av bussen framåt, men varför alltid på vänster sida? Obegripligt. Är jag mer intresserad av mötande trafik än trottoaren? Kanske. Det tål att utredas mer.

Det tredje, och sista, som slagit mig är processen för att få en sätesmedpassagerare. När man väl sitter på sin plats, har platsen bredvid sig ledig. Stannar vid en hållplats, folk kliver på. Ska nån sätta sig bredvid? Nej, inte han. Han ser konstig ut. Hon får gärna sitta här. Inte hon. Han kan duga. Och så vidare. Det är lite som att bli vald till fotbollslaget på rasterna i mellanstadiet Nästan exakt faktiskt. Axemannen hoppas jag alltid ska sätta sig en bit bort, annars kvävs jag av dofterna. Och hur resonerar jag själv vid val av sittplats om jag måste sätta mig bredvid nån? Oklart. Det tål att utredas mer.

Slutligen tror jag att jag måste lära mig teckenspråk. Vid centralen kliver det på massa kids som ska ut på gärdet, till vad jag antar är en skola för döva. Alltid glada ungar, men som lever utanför min värld. Jag är nyfiken och vill tjuvlyssna.

I lördags var vi på allmän rundvandring genom stan och gick upp mot Hagaparken. Fantastiskt fint väder och härligt ljus, som gjort för att fota lite. Och det gjorde vi, så klart. C posade glatt i höstlöven och kastade löv så att det yrde (”zombie-arms!”). Sen knatade vi in på fjärilshuset för att få lite regnskogsfeeling och kunna plåta fina fjärilar.

Regnskogsfeeling: check. Plåta fina fjärilar: o-check. Vi tänkte inte riktigt på att det var kallt ute och varmt och fuktigt inne. Våra fina, dyra kameror med massor av glaslinser immade igen på nolltid. Vi putsade. De immade igen. Vi putsade. De immade igen. Det var bara att ge upp och njuta av upplevelsen utan att plåta nånting. Läckrast tror jag var vattendropparna, från det konstgjorda vattenfallet, som pärlade sig på de dasslocksstora bladen (underbar ordföljd!). Lite tråkigt att det inte var fler fjärilar i luften; jag hade en mental bild på förhand av att konstant bli attackerad av jättefjärilar, men så roligt var det inte. Närmast var M som fick besök på sin hoodie, men han blev inte uppäten för det.

I fjärilshusshoppen fann jag ett praktexemplar av skojig pryl: ”The resurrection plant”. En slags mossa från Mexiko-trakten som klar sig nästan hur länge som helst utan vatten. Vid torka drar den ihop sig och blåser iväg med vinden tills  den kommer till fuktigare marker. Då suger den åt sig vattnet och tre timmar senare är den grön. Habegäret fyllde mig; jag var tvungen att köpa den. När jag kom hem arrangerade jag en komplicerad stativlösning för kameran och sen tog jag bilder var femtonde minut tills den vecklat upp sig. Resultatet blev en time-lapsefilm av hela härligheten.

Och på tal om time-lapse, lapa vatten och njuta i solen: I morrn dras det söderut på en veckas semester på kanarieholmarna. So long, suckers!

När jag bodde i Oslo och närmade mig hemresa var jag inte alls sugen på min gamla lägenhet på Kungsholmen. I min mentala värld var den liten, hade konstig planlösning och var svårmöblerad. Direkt när jag kom hem började jag kolla på Hemnet, gick på en visning (där lägenheten blev svindyr) och var väldigt aktiv i min mentala bortflytt. Samtidigt insåg jag att det kunde ta tid och att det därför var värt att lägga lite tid och energi på nuvarande haket.

Sagt och gjort, jag slumpade bort min gamla Höjden-fåtölj och min gamla ikeakontorsstol. Jag la ut min sista kvarvarande billybokhylla på blocket enligt principen: lika bra att göra sig av med den direkt innan jag fyllt den med prylar, för att se om jag faktiskt behöver en bokhylla till. Svaret har visat sig vara: jag behöver en bokhylla till. Nåja.

Så vad har då hänt med den mentala flyttstatusen? Tja, jag har börjat trivas ordentligt här hemma. Skaffade lite ny belysning, ordnade nya soffkuddar och pläd (jag ville ha ärtgröna kuddar, men hittade bara såna för 350 spänn stycket. Mossgröna däremot, hittades för 50 spänn. Det blev mossgrönt). Så nu slösurfar jag mest på hemnet, inte lika intensivt som jag borde. Men å andra sidan, nu såg jag att det dykt upp en lägenhet som ser intressant ut. Visning till helgen?

Den skarpögde läsaren av mina facebook- eller twitterstatusar har  säkert sett att jag pysslat en del med belysning på det sistone, så jag tänkte dela med mig av det nuvarande resultatet, som alltså har blivit ett belysningspanorama.

Kommentarer på implementationen:

Alltihop manövreras med fjärrkontroll, annars skulle jag aldrig orka att tända och släcka alla lampor…

Clas Ohlsons blombelysningar är riktigt bra (uplightsen i mina krukväxter).

Clas Ohlsons led-slang (ej tända på bilden) ser ut som lysrör i ljusvärme räknat. Eller frånvaro av ljusvärme. De ligger alltså på de båda översta bokhyllorna bakom böckerna och är tänkta att sprida ljus genom att använda stuckaturen som diffusor. Jag tror planen funkar, måste bara hitta rätt värme på ljuset. Förmodligen skulle nån slags ljulgransslinga funka, eller vad som helst med vanliga glödlampor.

Det blir jäkligt mycket elsladd, förgreningsdosor och fjärrmottagare.

En anekdot från sista pendlingsflyget hem:

Hamnade bredvid två norrpersoner på väg till Stockholm, lätt förfriskade. Först trodde de att jag var dansk när jag svarade med min fulnorska, men det redde vi snart ut… Sen diskuterade vi lite vad jag gjort i Norge och jag berättade om mitt uppdrag på Call Norwegian och Norwegian, att jag lunchat med Bjørn Kjos och så vidare. Då säger killen: ”Kul, då kanske vi får läsa om dig i nästa nummer av den där?” och pekar på Norwegians In-flight Magazine. Jag ler brett och säger: ”Jag är med i det där numret.”. Ett reportage om Call Norwegian finns alltså i den här månadens utgåva av magasinet och där finns en bild på oss alla som jobbat där. Kul!

Så har då tiden sprungit framåt, det är sista kvällen i Oslo för min del och det har gått ett drygt år sen jag flyttade hit. Just nu ser jag fram mot att få landa i Stockholm igen, sätta igång med nästa uppdrag och träffa alla vänner och familj lite oftare än vad jag kunnat göra som Norge-baserad.

Apropå att flytta hem, jag var på skatteverket för två veckor sen och skrev in mig i folkbokföringen igen. Inga problem, men på blankettens fält för hur lång tid jag avsåg stanna i Sverige så var tydligen ”tills vidare” fel svar. På myndighetssvenska heter det ”permanent”. Jaja, det är ju nästan samma sak… När min också hemflyttande kollega Calle försökte skriva in sig, så blev det stopp. Han hade bara körkort med sig; inte passet. Och det var inte acceptabelt, minsann. Nejnej, ska man som svensk medborgare skriva sig i riket duger det minsann inte med en godkänd svensk legitimationshandling, utan det krävs ett pass. Frågan är om man inte kan åka till ambassaden i Oslo och hämta ut ett svenskt pass och identifiera sig med körkort. Nånstans känns det som om det finns en regel som skulle kunna behöva ses över lite…

Annars så ska det trots allt bli skönt att flytta tillbaka till lägenheten igen. Trots att jag letar efter en ny bostad, så är den gamla ganska gemytlig. För tillfället driver jag ett utrensnings- och uppröjningsprojekt, där jag kastar ut lite möbler innan jag hinner vänja mig vid dem igen. Så får jag plats till att skapa nytt. För tillfället är fokus på att fixa mysbelysning, så här i höstmörkret, för att slippa tända taklamporna. I posten ligger några paket som kanske eventuellt kan skapa den där känslan jag vill ha. Vi får se. Blir det lyckat får jag publicera lite bilder sen. Vital del i belysningspaketet är förstås belysning i mina växter – det finns inget som slår skuggorna som skapas av när en spotlights ljus filtreras genom bladverket på en grön växt.

Nu, tillbaka till en nyupphittad Leffe GW som jag missat att hitta förut. Med gotteri till.