Tig och lid!

När jag bodde i Oslo och närmade mig hemresa var jag inte alls sugen på min gamla lägenhet på Kungsholmen. I min mentala värld var den liten, hade konstig planlösning och var svårmöblerad. Direkt när jag kom hem började jag kolla på Hemnet, gick på en visning (där lägenheten blev svindyr) och var väldigt aktiv i min mentala bortflytt. Samtidigt insåg jag att det kunde ta tid och att det därför var värt att lägga lite tid och energi på nuvarande haket.

Sagt och gjort, jag slumpade bort min gamla Höjden-fåtölj och min gamla ikeakontorsstol. Jag la ut min sista kvarvarande billybokhylla på blocket enligt principen: lika bra att göra sig av med den direkt innan jag fyllt den med prylar, för att se om jag faktiskt behöver en bokhylla till. Svaret har visat sig vara: jag behöver en bokhylla till. Nåja.

Så vad har då hänt med den mentala flyttstatusen? Tja, jag har börjat trivas ordentligt här hemma. Skaffade lite ny belysning, ordnade nya soffkuddar och pläd (jag ville ha ärtgröna kuddar, men hittade bara såna för 350 spänn stycket. Mossgröna däremot, hittades för 50 spänn. Det blev mossgrönt). Så nu slösurfar jag mest på hemnet, inte lika intensivt som jag borde. Men å andra sidan, nu såg jag att det dykt upp en lägenhet som ser intressant ut. Visning till helgen?

Den skarpögde läsaren av mina facebook- eller twitterstatusar har  säkert sett att jag pysslat en del med belysning på det sistone, så jag tänkte dela med mig av det nuvarande resultatet, som alltså har blivit ett belysningspanorama.

Kommentarer på implementationen:

Alltihop manövreras med fjärrkontroll, annars skulle jag aldrig orka att tända och släcka alla lampor…

Clas Ohlsons blombelysningar är riktigt bra (uplightsen i mina krukväxter).

Clas Ohlsons led-slang (ej tända på bilden) ser ut som lysrör i ljusvärme räknat. Eller frånvaro av ljusvärme. De ligger alltså på de båda översta bokhyllorna bakom böckerna och är tänkta att sprida ljus genom att använda stuckaturen som diffusor. Jag tror planen funkar, måste bara hitta rätt värme på ljuset. Förmodligen skulle nån slags ljulgransslinga funka, eller vad som helst med vanliga glödlampor.

Det blir jäkligt mycket elsladd, förgreningsdosor och fjärrmottagare.

En anekdot från sista pendlingsflyget hem:

Hamnade bredvid två norrpersoner på väg till Stockholm, lätt förfriskade. Först trodde de att jag var dansk när jag svarade med min fulnorska, men det redde vi snart ut… Sen diskuterade vi lite vad jag gjort i Norge och jag berättade om mitt uppdrag på Call Norwegian och Norwegian, att jag lunchat med Bjørn Kjos och så vidare. Då säger killen: ”Kul, då kanske vi får läsa om dig i nästa nummer av den där?” och pekar på Norwegians In-flight Magazine. Jag ler brett och säger: ”Jag är med i det där numret.”. Ett reportage om Call Norwegian finns alltså i den här månadens utgåva av magasinet och där finns en bild på oss alla som jobbat där. Kul!

Så har då tiden sprungit framåt, det är sista kvällen i Oslo för min del och det har gått ett drygt år sen jag flyttade hit. Just nu ser jag fram mot att få landa i Stockholm igen, sätta igång med nästa uppdrag och träffa alla vänner och familj lite oftare än vad jag kunnat göra som Norge-baserad.

Apropå att flytta hem, jag var på skatteverket för två veckor sen och skrev in mig i folkbokföringen igen. Inga problem, men på blankettens fält för hur lång tid jag avsåg stanna i Sverige så var tydligen ”tills vidare” fel svar. På myndighetssvenska heter det ”permanent”. Jaja, det är ju nästan samma sak… När min också hemflyttande kollega Calle försökte skriva in sig, så blev det stopp. Han hade bara körkort med sig; inte passet. Och det var inte acceptabelt, minsann. Nejnej, ska man som svensk medborgare skriva sig i riket duger det minsann inte med en godkänd svensk legitimationshandling, utan det krävs ett pass. Frågan är om man inte kan åka till ambassaden i Oslo och hämta ut ett svenskt pass och identifiera sig med körkort. Nånstans känns det som om det finns en regel som skulle kunna behöva ses över lite…

Annars så ska det trots allt bli skönt att flytta tillbaka till lägenheten igen. Trots att jag letar efter en ny bostad, så är den gamla ganska gemytlig. För tillfället driver jag ett utrensnings- och uppröjningsprojekt, där jag kastar ut lite möbler innan jag hinner vänja mig vid dem igen. Så får jag plats till att skapa nytt. För tillfället är fokus på att fixa mysbelysning, så här i höstmörkret, för att slippa tända taklamporna. I posten ligger några paket som kanske eventuellt kan skapa den där känslan jag vill ha. Vi får se. Blir det lyckat får jag publicera lite bilder sen. Vital del i belysningspaketet är förstås belysning i mina växter – det finns inget som slår skuggorna som skapas av när en spotlights ljus filtreras genom bladverket på en grön växt.

Nu, tillbaka till en nyupphittad Leffe GW som jag missat att hitta förut. Med gotteri till.

Jag var på konferens med firman i helgen, som vanligt med okänd destination. Vi hade fått ut en packlista på förhand, som lämnade fältet öppet för spekulation.

Hela gänget (typ 100) möttes upp på Arlanda kl 07.30 i lördags, enligt specifikation iförda smoking. Classy. Vi fick ut resekit som visade sig bestå av adidassneakers i firmafärgen lila, och med firmanamnet tryckt på sidan. Stylish! Var och en lämnade in en femhunka i slutet kuvert (oklart användningsområde) och sen gick vi igenom säkerhetskontrollen. Kärt återseende med många gamla kollegor som jag inte sett sen förra konferensen och en hel del nykomlingar också, för den delen. En briljant tanke senare så stod vi några stycken och tog dagens första öl som frukost, fast med usel tajming eftersom vi precis skulle borda. Lite snabbdricka senare så var vi bordade och taxade iväg.

Men vi kom inte upp i luften. Precis efter pådrag så bromsade piloterna in och körde in på taxibanan. En omboot senare av lämpligt system så gjorde vi ett nytt försök. Men nej. Tillbaka till gaten, och en tekniker kom in och bootade om samma system. Nytt startförsök. Men nej. Tillbaka till gaten, och den här gången fick vi besked om att vi skulle byta plan. Fotbollslandslagets plan var på väg upp från Bromma och medan vi väntade började vi riva av lite konferens vid gaten… agilt. Med det nya planet kunde vi så äntligen lyfta mot … München!

Landade ett par timmar sent. Svidade om till sneakers (till smoking, snyggt!) och blev bussade ut på vischan till ett mysigt gasthaus/camping/whatever där vi grillade, drack öl och hade oscarsutdelning för de bästa händelserna i firmans 10-åriga historia.

Sen, framåt kvällningen, in i bussen igen. Hög stämning och Sound of Music-singalong i bussen. Nu var det också dags att lägga på kajalen (obligatorisk utrustning), och stämningen höjdes ytterligare. Framme i München visade det sig att det blev film – kultklassikern Rocky Horror som visats på samma biograf i 35 år.

Efter filmen, promenad genom München till en nattklubb där vi gled in, fortfarande extremt classy i smoking och sneakers. Mingel och fest. Under kvällen så kom det fram en kille till mig som visade sig jobba på adidas högkvarter i München och störtgillade våra skor. Så jag tror vi är en snackis där den här veckan…

Denna överdådighet tar ut sitt pris, vilket visade sig i boende. Tvåmanstält på en camping i utkanten av München. Kallt. Svårhittat. Konstigt. Tidig uppgång (aber natürlich), frulle på campingen. Söndagens outfit: Helvitt. Givetvis med sneakers.

Nästa anhalt blev Müllersches Volksbad, ett anrik bad där vi njöt av varmt bad, ångbastu och nakna och ogenerade tyskar… efter nån timme i spat (hihi) hade vi nästan glömt bort den kyliga och miserabla natten.

Lunch intogs på en klassisk München-krog, vars namn jag redan glömt bort. Efter detta mer konferensande, där somliga hade vissa problem att hålla sig vakna… inte jag dock, pigg och fräsch. Oklart varför.

Sista anhalten för dagen… Oktoberfest! Sista dagen på ölfestivalen, och vi hade biljetter och bokade bord i det största ”tältet”. Till tonerna av tysk umpabumba vandrade så 100 knasiga svenskar iförda vita kläder. Vi blev snabbt en turistattraktion i oss själva, vid sidan av bayerska lederhosen, ölbärande mastiga kvinnor och alla turister. Tältet rymde 10 000 personer, och var ett av många. Fett. Riktigt bra stämning, umpabumbaorkestern spelade Bohemian Rhapsody och det var kärlek överallt. Härligt! Sjukt bra stämning!

Sent på kvällen tog vi vårt chartrade plan hem och landade mitt i natten på Arlanda igen. En skön helg rikare, en helgs sömn fattigare.

Det är mycket nu, och det har hänt mycket. Så det här får bli ett uppsummerande inlägg med lite korta statusar.

I helgen var jag och föräldrarna i Bergen. Jättemysig tågresa tvärs över Norge och Hardangervidda. Min reseplanering missade Flåmsbanan – den måste jag åka nån gång. Bergen visade upp sig från sin bästa sida på lördagen, vi åkte Fløybanan till toppen, tittade ut över stan och promenderade sen ner. Bryggen-området (en sak att bocka av från världsarvslistan) var mycket mindre än jag förväntade mig, men när man gick bakom frontfasaderna så var det väldigt fint. Och extra pluspoäng för att folk bor i de gamla husen. Söndagen blev mer av klassiskt bergensiskt väder med regn blandat med mer regn. Vi hann med en sväng på det utmärkta akvariet och även en vända på Hansamuseet, som just denna dag var nedsläckt på grund av en spökdag för kidsen. Vi fick ficklampor i stället och kunde njuta av ett Hansahus innifrån. Yeah!

Annars är det mycket flyttrelaterat nu. Säga upp tv-licens, kolla regler för att skriva sig i riket igen, fixa hyrbil för att flytta hem alla grejor och kläder, styra upp lägenhetsöverlämning, ordna hämtning av smoking i Sthlm, titta över jämkning, planera fikadejter, synkronisera hämtning/lämning av andras prylar när jag ändå har bil, truga till sig lånelöfte, kolla lägenhetsannonser, flyttpacka, flyttstäda. Yeah!

Idag hade jag dessutom en telefonintervju för nytt uppdrag till jag kommer tillbaka. Intervjun gick utmärkt, mycket tack vare att kunden kollat upp mig med en tidigare kollega som rekommenderade mig varmt. Efter den inledningen kunde inget gå fel, och det gjorde det inte heller – vi signade senare på eftermiddagen. Det innebär att det blir pendling tillbaka till Oslo till mitten av Oktober, sen går jag rakt på nästa uppdrag. Yeah! (Detta visar också att det finns karma. Promise.)

Lyssar på Winnerbäcks nya på Spotify. Hittar inget som står ut från en intetsägande skiva. Jag går tillbaka till klassisk Winnerbäck i stället – Söndermarken. Yeah!

Just ja. I Bergen höll jag på att krocka med en tjej som såg ut precis som en kompis. Jag pratar exakt samma utseende. Kul! Och otäckt! Var är min doppelgänger? Yeah!

(För de som läsare som nu börjar nynna på Martins ”Yeah, yeah, wow, wow”. Sorry. Ingen ersättning utgår)

Igår, på väg hem efter en synnerligen usel fotbollsmatchtvkväll som vi inte pratar mer om, blev det en liten språngmarsch för att hinna till trikken. Det kändes jäkligt skönt, jag är i rätt bra form just nu.

När jag satt på trikken fick jag dessutom bekräftelse på känslan, ett sms: ”Du e jäkligt lätt i stegen…” (kollega som alltså inte skulle med samma trikkk…)

Trikksprångmarschen har fått mig att fundera.

Det var en jäkligt god känsla att springa i ett par konsultdojan med tunn och mjuk sula. Det kanske kan vara nåt för löpträningen annars också? Jag har googlat runt lite och insett att det finns oerhört mycket religion kring ämnet… herregud. Allt från teorier om ”vårt ursprung på savannen” till att dämpning skulle påverka muskler och nerver på ett dåligt sätt . Men det finns lite sköna produkter också, det vore coolt att prova ett par FiveFingers till exempel.

Hm. De gamla gokartdojorna med lövtunn sula kanske skulle sitta som en kips?

22m15s på fem kilometer idag.

Den slutliga lösningen kanske är att lägga skokrämen direkt på fötterna och köra barfota?

Mamma, jag krympte ylletröjan jag fick i julklapp. Förlåt.

Det var min favorittröja att ha på jobbet, perfekt att ha över skjorta och under kavajen. Tunn, smidig. Och tröjan minimerade ytan som behövde strykas på skjortorna.

Men, nu är tröjan lite mindre. Väldigt mycket mindre. Den följde med övrig 40-graders tvätt i går och när maskinen bubblat, rumlat, tumlat färdigt så kom den ut igen, väldigt mycket mindre.

Vikke uppmanade mig att pröva den och skicka en bild, vilket jag gjort. Tröjan slutar käckt nånstans mellan naveln och bröstvårtorna… ärmarna klarade sig bättre, men det ser fortfarande ut som om Dr Alban har på sig en skjorta i storlek 37/38. Eller, som jag kommenterade till Vikke: ”lite som en rumänsk 14-årig gymnastflicka. Eller 19-årig, man ser i alla fall ingen skillnad på dem”. Men väldigt fit, extremt fit faktiskt.

Bilder? Not safe for blogging.

Jag är sugen på att skriva något, men jag vet inte om jag har en historia att berätta. Kanske borde jag skriva agilt, klottra ner ord och meningar utan att fokusera på helheten. Det går att ordna senare.

Skojigt att touchen har svårt att hinna med att spela musik och hantera anteckningarna.

Jag letar fortfarande efter något att fokusera på i tillvaron. Det är svårt att hitta något mr man inte vet vad man söker. Kanske letar jag inte tillräckligt mycket. Lätt att bli bekväm i det jag redan har.

Mina vänner vet att jag alltid letar nya saker, rastlöst.

Ockå ett ställe att bli filosofisk – i ett trångt säte i en 25 år gammal MD-82. Eller kanske -81.

I morgon är det dags att återuppta den gamla traditionen med lördagsfika med M. Det har jag saknat, mycket.

Dagens inlägg är en homage till Alma, med några få meningar skamlöst men kärleksfullt kopierade från hennes blogg som beskriver min egen vardag för tillfället.

Lider för närvarande av dimmigt huvud till följd av alldeles för få sovna timmar per natt. Kunde jag skulle jag hänga upp en hängmatta utomhus och sova under myggnät, det kallar jag kvalitetssömn det.
Finns inget mer att tillägga. För stunden.