Tig och lid!

Jag var på konferens med firman i helgen, som vanligt med okänd destination. Vi hade fått ut en packlista på förhand, som lämnade fältet öppet för spekulation.

Hela gänget (typ 100) möttes upp på Arlanda kl 07.30 i lördags, enligt specifikation iförda smoking. Classy. Vi fick ut resekit som visade sig bestå av adidassneakers i firmafärgen lila, och med firmanamnet tryckt på sidan. Stylish! Var och en lämnade in en femhunka i slutet kuvert (oklart användningsområde) och sen gick vi igenom säkerhetskontrollen. Kärt återseende med många gamla kollegor som jag inte sett sen förra konferensen och en hel del nykomlingar också, för den delen. En briljant tanke senare så stod vi några stycken och tog dagens första öl som frukost, fast med usel tajming eftersom vi precis skulle borda. Lite snabbdricka senare så var vi bordade och taxade iväg.

Men vi kom inte upp i luften. Precis efter pådrag så bromsade piloterna in och körde in på taxibanan. En omboot senare av lämpligt system så gjorde vi ett nytt försök. Men nej. Tillbaka till gaten, och en tekniker kom in och bootade om samma system. Nytt startförsök. Men nej. Tillbaka till gaten, och den här gången fick vi besked om att vi skulle byta plan. Fotbollslandslagets plan var på väg upp från Bromma och medan vi väntade började vi riva av lite konferens vid gaten… agilt. Med det nya planet kunde vi så äntligen lyfta mot … München!

Landade ett par timmar sent. Svidade om till sneakers (till smoking, snyggt!) och blev bussade ut på vischan till ett mysigt gasthaus/camping/whatever där vi grillade, drack öl och hade oscarsutdelning för de bästa händelserna i firmans 10-åriga historia.

Sen, framåt kvällningen, in i bussen igen. Hög stämning och Sound of Music-singalong i bussen. Nu var det också dags att lägga på kajalen (obligatorisk utrustning), och stämningen höjdes ytterligare. Framme i München visade det sig att det blev film – kultklassikern Rocky Horror som visats på samma biograf i 35 år.

Efter filmen, promenad genom München till en nattklubb där vi gled in, fortfarande extremt classy i smoking och sneakers. Mingel och fest. Under kvällen så kom det fram en kille till mig som visade sig jobba på adidas högkvarter i München och störtgillade våra skor. Så jag tror vi är en snackis där den här veckan…

Denna överdådighet tar ut sitt pris, vilket visade sig i boende. Tvåmanstält på en camping i utkanten av München. Kallt. Svårhittat. Konstigt. Tidig uppgång (aber natürlich), frulle på campingen. Söndagens outfit: Helvitt. Givetvis med sneakers.

Nästa anhalt blev Müllersches Volksbad, ett anrik bad där vi njöt av varmt bad, ångbastu och nakna och ogenerade tyskar… efter nån timme i spat (hihi) hade vi nästan glömt bort den kyliga och miserabla natten.

Lunch intogs på en klassisk München-krog, vars namn jag redan glömt bort. Efter detta mer konferensande, där somliga hade vissa problem att hålla sig vakna… inte jag dock, pigg och fräsch. Oklart varför.

Sista anhalten för dagen… Oktoberfest! Sista dagen på ölfestivalen, och vi hade biljetter och bokade bord i det största ”tältet”. Till tonerna av tysk umpabumba vandrade så 100 knasiga svenskar iförda vita kläder. Vi blev snabbt en turistattraktion i oss själva, vid sidan av bayerska lederhosen, ölbärande mastiga kvinnor och alla turister. Tältet rymde 10 000 personer, och var ett av många. Fett. Riktigt bra stämning, umpabumbaorkestern spelade Bohemian Rhapsody och det var kärlek överallt. Härligt! Sjukt bra stämning!

Sent på kvällen tog vi vårt chartrade plan hem och landade mitt i natten på Arlanda igen. En skön helg rikare, en helgs sömn fattigare.

Det är mycket nu, och det har hänt mycket. Så det här får bli ett uppsummerande inlägg med lite korta statusar.

I helgen var jag och föräldrarna i Bergen. Jättemysig tågresa tvärs över Norge och Hardangervidda. Min reseplanering missade Flåmsbanan – den måste jag åka nån gång. Bergen visade upp sig från sin bästa sida på lördagen, vi åkte Fløybanan till toppen, tittade ut över stan och promenderade sen ner. Bryggen-området (en sak att bocka av från världsarvslistan) var mycket mindre än jag förväntade mig, men när man gick bakom frontfasaderna så var det väldigt fint. Och extra pluspoäng för att folk bor i de gamla husen. Söndagen blev mer av klassiskt bergensiskt väder med regn blandat med mer regn. Vi hann med en sväng på det utmärkta akvariet och även en vända på Hansamuseet, som just denna dag var nedsläckt på grund av en spökdag för kidsen. Vi fick ficklampor i stället och kunde njuta av ett Hansahus innifrån. Yeah!

Annars är det mycket flyttrelaterat nu. Säga upp tv-licens, kolla regler för att skriva sig i riket igen, fixa hyrbil för att flytta hem alla grejor och kläder, styra upp lägenhetsöverlämning, ordna hämtning av smoking i Sthlm, titta över jämkning, planera fikadejter, synkronisera hämtning/lämning av andras prylar när jag ändå har bil, truga till sig lånelöfte, kolla lägenhetsannonser, flyttpacka, flyttstäda. Yeah!

Idag hade jag dessutom en telefonintervju för nytt uppdrag till jag kommer tillbaka. Intervjun gick utmärkt, mycket tack vare att kunden kollat upp mig med en tidigare kollega som rekommenderade mig varmt. Efter den inledningen kunde inget gå fel, och det gjorde det inte heller – vi signade senare på eftermiddagen. Det innebär att det blir pendling tillbaka till Oslo till mitten av Oktober, sen går jag rakt på nästa uppdrag. Yeah! (Detta visar också att det finns karma. Promise.)

Lyssar på Winnerbäcks nya på Spotify. Hittar inget som står ut från en intetsägande skiva. Jag går tillbaka till klassisk Winnerbäck i stället – Söndermarken. Yeah!

Just ja. I Bergen höll jag på att krocka med en tjej som såg ut precis som en kompis. Jag pratar exakt samma utseende. Kul! Och otäckt! Var är min doppelgänger? Yeah!

(För de som läsare som nu börjar nynna på Martins ”Yeah, yeah, wow, wow”. Sorry. Ingen ersättning utgår)

Igår, på väg hem efter en synnerligen usel fotbollsmatchtvkväll som vi inte pratar mer om, blev det en liten språngmarsch för att hinna till trikken. Det kändes jäkligt skönt, jag är i rätt bra form just nu.

När jag satt på trikken fick jag dessutom bekräftelse på känslan, ett sms: ”Du e jäkligt lätt i stegen…” (kollega som alltså inte skulle med samma trikkk…)

Trikksprångmarschen har fått mig att fundera.

Det var en jäkligt god känsla att springa i ett par konsultdojan med tunn och mjuk sula. Det kanske kan vara nåt för löpträningen annars också? Jag har googlat runt lite och insett att det finns oerhört mycket religion kring ämnet… herregud. Allt från teorier om ”vårt ursprung på savannen” till att dämpning skulle påverka muskler och nerver på ett dåligt sätt . Men det finns lite sköna produkter också, det vore coolt att prova ett par FiveFingers till exempel.

Hm. De gamla gokartdojorna med lövtunn sula kanske skulle sitta som en kips?

22m15s på fem kilometer idag.

Den slutliga lösningen kanske är att lägga skokrämen direkt på fötterna och köra barfota?

Mamma, jag krympte ylletröjan jag fick i julklapp. Förlåt.

Det var min favorittröja att ha på jobbet, perfekt att ha över skjorta och under kavajen. Tunn, smidig. Och tröjan minimerade ytan som behövde strykas på skjortorna.

Men, nu är tröjan lite mindre. Väldigt mycket mindre. Den följde med övrig 40-graders tvätt i går och när maskinen bubblat, rumlat, tumlat färdigt så kom den ut igen, väldigt mycket mindre.

Vikke uppmanade mig att pröva den och skicka en bild, vilket jag gjort. Tröjan slutar käckt nånstans mellan naveln och bröstvårtorna… ärmarna klarade sig bättre, men det ser fortfarande ut som om Dr Alban har på sig en skjorta i storlek 37/38. Eller, som jag kommenterade till Vikke: ”lite som en rumänsk 14-årig gymnastflicka. Eller 19-årig, man ser i alla fall ingen skillnad på dem”. Men väldigt fit, extremt fit faktiskt.

Bilder? Not safe for blogging.

Jag är sugen på att skriva något, men jag vet inte om jag har en historia att berätta. Kanske borde jag skriva agilt, klottra ner ord och meningar utan att fokusera på helheten. Det går att ordna senare.

Skojigt att touchen har svårt att hinna med att spela musik och hantera anteckningarna.

Jag letar fortfarande efter något att fokusera på i tillvaron. Det är svårt att hitta något mr man inte vet vad man söker. Kanske letar jag inte tillräckligt mycket. Lätt att bli bekväm i det jag redan har.

Mina vänner vet att jag alltid letar nya saker, rastlöst.

Ockå ett ställe att bli filosofisk – i ett trångt säte i en 25 år gammal MD-82. Eller kanske -81.

I morgon är det dags att återuppta den gamla traditionen med lördagsfika med M. Det har jag saknat, mycket.

Dagens inlägg är en homage till Alma, med några få meningar skamlöst men kärleksfullt kopierade från hennes blogg som beskriver min egen vardag för tillfället.

Lider för närvarande av dimmigt huvud till följd av alldeles för få sovna timmar per natt. Kunde jag skulle jag hänga upp en hängmatta utomhus och sova under myggnät, det kallar jag kvalitetssömn det.
Finns inget mer att tillägga. För stunden.

I recently bought a GiSTEQ PhotoTrackr Lite DPL700 from Semsons.com, shipped to Norway by FedEx in just a few days. Excellent service from both FedEx and Semsons.

I’d like to share my experience with getting the gps-logger to work on my Mac. The accompanying software from GiSTEQ is quite sub-par, but at least it lets me download my tracks to GPX-files which I can use in other programs later.  This works fine.

Looking around the net, I’ve searched for different software to handle GPX-files, geotagging RAW-pictures (I’ve got a Canon 500D) and generally create a good workflow when tagging pictures.

I had quite a few problems getting other software than GiSTEQ’s own to recognize the PhotoTrackr. It turns out that none of the programs I’ve tried automatically recognizes the USB-to-Serial interface, so I’ve had to hint which one to use manually. In my case, the PhotoTrackr connects as /dev/cu.usbmodem3d11.

Using the iTU4l program, I got it to work using this command: iTU4l.pl -d /dev/cu.usbmodem3d11. Without forcing the device, it would recognize the PhotoTrackr. Then it was no match using sr2x program to convert it to GPX.

I’ve also tried BT747 GPS logger software. Also with this program, I had to force the device by editing the bt747_macosX_j2se.command file and changing the last row to $JAVA  ${MEM_OPTION} -Djava.library.path=${RXTX_BIN_PATH} -Dbt747_port="/dev/cu.usbmodem3d11"  bt747.j2se_view.BT747Main $*. Then it worked like a charm.

To edit my GPX-files, I’ve found that myTracks is very nice. That, combined with the GPS Visualizer gives quite nice results.

Currently, I’m using GPSPhotoLinker to geotag my photos. It seems to have all the features I need without anything unnecessary bloating it down. After geotagging, I import my RAW pictures into Aperture.

All in all, the PhotoTrackr seems pretty good tracking the satellites. As with all GPS equipment, the altitude measurement is not quite a measurement by rather a guess. And a pretty bad one as well. Oh yeah, GiSTEQ states on their homepage that the PhotoTrackr has an external antenna connector. That is not true. And stay away from their software, it’s not very good. At all.

Nu är semestern avklarad och jag ser framåt igen.

Semestern var en blandning av släktsnyltning (både tigande och gavande), fjällvandring och slappning.

Några fina dagar i Stockholm blev det hemma hos systern + familj, i deras nya fina hus i Sollentuna. Tack vare att min bror + familj också bestämt sig för att snylta de dagarna fick jag sängplats i tvättstugan. Det gick fint, jag och torktumlaren blev riktigt bra vänner efter en stund.

Efter Stockholm passade systern + familj på att köra mig tillbaka till Norge och snyltgästa hos mig några dagar. Det blev härligt trångt i min lägenhet, speciellt som min rare systerson fick mitt sovrum för sig själv och därmed fick morbror Jonas smaka på luftmadrassen i några dagar. Men vad gör man inte för barnen… de är ju ändå vår framtid.

Därpå vankades det fjällsemester, Hemavan – Ammarnäs, med Anders och Julia. Vi hade tokröta med vädet – bara två regneftermiddagar då vi redan kommit fram till stugan. Japp, lyxvandring den här gången också, inga tält och vi köpte mycket mat på fjället. Allt för att hålla packningen lätt och fokus på vandringen. Jag har som vanligt skrivit resedagbok och hoppas plita in den på bloggen sen nån gång. Vilken dag som helst.

Och sen, tja. Nu är det jobb igen. As per usual.

Åh just det, jag agerade hotell åt herr Hellboy från Gorilla-resan. Jag fick åter ikläda mig rollen av Johnnie Mzungu. Succé som vanligt. Oslo fick höga betyg för bra indisk mat, låga poäng för den dyra maten. Så inga konstigheter, alltså. Favoritindiern heter för övrigt Aroma Tandoori och bör besökas om man passerar Frogner.

Och för övrigt har jag hittat en favoritfrisör här. På väg hem från jobbet, som till och med har öppet så länge som till 17. En raritet. Killerfeaturen är schamponering med hårbottenmassage… mmm… den kan man somna till.

Over and out.

Det börjar närma sig sommar. Första dagarna blir det slappt i Oslo. Om det blir dåligt väder funderar jag på att gå runt på lite olika biografer och testa utbudet. Gimle Kino ligger precis i närheten och sägs vara charmig. Uppe på Majorstuen ligger Colosseum, den största. Borde också provas.

Filmer? Terminator 3, Brüno och Hangover lockar främst.

I förra veckan surnade jag till på ett oJonaskst sätt. SBAB bestämde sig efter minst ett år av ”snart kommer det” att införa BankID som enda inloggningsmöjlighet till sina lånesidor. För mig som utlandssvensk bereder det vissa problem. Nämligen det lilla faktum att min bank vägrar utfärda BankID till mig då mitt gamla gått ut, eftersom jag inte längre är folkbokförd i Sverige.

Först ringde jag surt upp Skandiabanken för att höra om det gick att ordna manuellt. Si, det gick ikke. I slutet på ett längre samtal och efter att supporten surfat information på bankid.com (”jo, det står här att du måste vara folkbokförd”) fick jag till slutet frågan ”Men kan du inte skaffa ett norskt BankID då?”. Jo för tusan, det kan jag visst göra. Men jag tror inte att SVENSKA skatteverket nöjer sig med det.

Så gick turen vidare till SBAB. Där hade man förutsett vissa problem kring BankIDets införande och smart lagt in det i förstavalet i menyn för telesvaret. Jag fick prata med en lätt bonnig supportman som glatt meddelade att BankID var det enda sättet att logga in. Nej, det gick inte att ordna manuellt. Icke.

Här nånstans bestämde jag mig för att det här personligt och reda ut problemet, till min fördel. Om det så krävdes att jag skulle bli rättshaverist.

Jag mailade Skatteverkets huvudkontor.

Jag försökte hitta någon support på BankID.coms hemsidor. Det går inte, för det finns inte. Däremot har man publicerat ledningens kontaktuppgifter så jag mailade tekniska chefen med ungefär samma innehåll som till Skatteverket (”Jahaja, jag är utlandssvensk, hur tänkte ni nu då?”).

Det var här som mina försök att bli rättshaverist ändade, för jag fick svar inom en timme. BankID hade nyligen ändrat reglerna så att man inte längre behövde finnas i SPAR-registret. Ytterligare trettio minuter senare fick jag mer information från BankID-ansvarige på Skandiabanken. ”Det kommer i höst”.

Luften gick ur min stridsvilja. Vad ska man göra åt sån plötslig service?

Det finns bara en sak kvar att göra. Att jävlas med skatteverket. De har fortfarande inte svarat på mitt mail.

Det finns förresten fler utlandssvenskar med samma problem…