Tig och lid!

Arbetslägret i Lund tog paus i torsdags kväll och avslutades med en burgare och öl på Bishop’s Arms. Slavdrivarna for norrut på fredagen för att ta hand om sina barn och jag for söderut till Malmö för att träffa Mathias.

Vi dumpade mina prylar och for raskt vidare till Köpenhamn över Öresundsbron. Eller ja, vi kom bara till Kastrup. Sen blev det signalfel. Vi klev ner på perrongen och vidare upp till flygplatsen för att reka lite bussar och taxis och alla möjliga vidareresealternativ. 20 minuter senare hade vi sett allt vi behövde se och gick ner till tågen igen i förhoppning om snar avfärd – och se, ett tåg mot Köpenhamn rullade in, så vi hoppade in. Tills vi insåg att alla andra hoppade ut. Det blev inget med det tåget heller, så det blev lokalbuss in till Rådhusplatsen. Vi fick iaf uppleva en fin del av Amager och en dåligt luftkonditionerad buss.

Magarna kurrade och vi gick in på BK i panik för att få lite mat i oss. Där insåg vi att alla finlands scouter samlats av nån outgrundlig anledning. Oh well, vi blev iaf mätta, om än inte så belåtna. Sen promenerade vi Ströget och vek nog in på alla klädbutiker vi hittade. Utdelningen blev mager, jag fick åt mig en skjorta (på 40% rea!) och Mathias en t-shirt.  Det blev iaf en öl på ett utekafé i stillheten på en tvärgata till Ströget och turistskockarna.

Tillbaka i Malmö mötte vi upp de övriga i possen (Johan, Victor & Birgitta) och käkade indiskt. Mycket smaskigt, utklassade enkelt vår lunchindier vid Odenplan i Stockholm. Efter middagen gick vi dästa över Möllan och rundade av på Metro med lite öl. Jag räknade raskt ut att jag enkelt kommit in i semesteralkisvanorna igen. Gött.

Idag la brorsan och jag igen det uppbrutna golvet i köket. Spånet lades på plats (dammattack, andningsmask på) och sen började vi skruva golvspånskivor. Vi lärde oss två saker under läggandet:

1. Skaffa (för i h-vete) bra bits till din skruvdragare.

2. När din skruvdragare avger svart rök från motorn är den död.

Det var en mycket lärofylld dag.

Annars tillbringade vi kvällen i en kolonistugeträdgård och grillade och jag fick även demonstrera på tv-kocksvis hur man bygger mojitos. Jag tror jag har lyckats omvända ytterligare några förtappade själar som nu inser storheten i den ädla drinkens egenskap att både svalka och fräscha upp.

Nu är jag på kombinerad semester/arbetsläger i Lund. Brorsan har köpt hus och det är inte särskilt många grejor som inte behöver renoveras på det huset. Det ser ut som ett bombnedslag för tillfället med damm, spån och bråte överallt. Hittills har jag hjälpt till med att bygga en skjutdörr (TIGERSÅG!), skruva gipsskivor och dra en ohemul mängd rör för el, multimedia och allsköns mojuttlar. Det går framåt och man är gött trött på kvällen. Som tack för min uppoffrande kamp mot klassfienden bjuds jag på mikrad korv och bröd till lunch och restaurangbesök om kvällarna. Det kunde vara sämre. Å andra sidan vaknar jag lätt nedbruten varje dag. Till råga på allt kommer jag säkert bygga muskler under de här två veckorna. Vojne, vojne.

Efter en fullkomlig stiltje under hela Juli så har det nu börjat röra på sig på jobbfronten. När jag kommer hem från semester om två veckor så har jag tre intervjuer bokade, samtliga systemarktitekttjänster. En är en andra intervju, men som i mail från motparten benämns ”slutdiskussion”. Intressant.

Min bror med familj är på besök i den kungliga huvudstaden. Idag bestämde vi träff utanför Junibacken för att äta lunch på Djurgårdsbrons Café. Där hade vi en mysig lunch där tvillingarna (2½ år gamla) frossade i pannkaka samtidigt som de spanade efter ”andor” i vattnet. När vi ätit färdigt ville grabbarna mata fåglarna som samlats nedanför paviljongen och Emil/Hugo (jaja, nån var det) utbrast förtjust: ”Pappa, där är en gokladdoppad fågel” när en skrattmås tog för sig av pastasalladsbrödet. Ah, de är så charmiga, de små liven.

På en fest i Tranås i går började jag prata med en tjej:

– Hej. Malin.
– Jonas.
– Är det DU som är Lincoln?

Här nånstans fryser universum och jag hinner tänka mycket. Vem är det här? Vem känner vem? Vad har jag gjort? Egentligen? Borde jag skämmas? Var det länge sen? Kan jag krånga mig ur det?

Det visade sig lyckligtvis vara så att hon jobbar på HiQ i Stockholm tillsammans med en trave människor i min bekantskapskrets. Från deras snack om våra påhitt har hon snappat upp mitt namn (det är ju inte så vanligt …). Faran över för den här gången.

Festen i övrigt var mycket trevlig med line-dance, hästskokastning, sjungande av ekivoka visor och briljant dragspelslir av Tom.

När Mathias, Victor och jag varit ute och rest har det alltid ingått vykortsskrivande till de kvar på hemmaplan. Speciellt drabbade har våra gemensamma vänner Johan & Birgitta varit. När vi var på Borneo tog vi ett vykort, tre pennor och skrev varsitt ord i tur och ordning tills vi fyllt kortet. Hyfsat osammanhängande. I vintras, på Kuba, skickade vi varsitt vykort, men de hade samma innehåll allihop.

Nu har J&B varit på Kreta och häromdagen låg ett vykort i brevlådan när jag kom hem från jobbet. Ett något kryptiskt vykort. Det såg ut ungefär så här:

Hm. Efter lite kontakt med Victor kunde vi konstatera att han fått mittendelen av vykorten:

Mhm. Då undrar man ju hur vykorten slutar? Tyvärr är Mathias på semester en vecka till, så vi får ge oss till tåls… och planera nästa vykortshämnd under tiden.

Ah, så har kroppen i princip återhämtat sig från vandringen. Räkningarna har gjorts upp, slutnotan för resor + mat + övernattningar slutade på ungefär 4 000 kr per person. Sammanlagt gick vi nånstans mellan knappt 10 mil på sex dagar.

Jag har lagt upp ett fotoalbum. De som känner mig kan lösenordet som behövs.

Det här inlägget ingår i en serie texter om fjällsemestern 2007. Klicka på taggen nedan för alla inlägg.

Sommar i P1 är en riktig sommarklassiker, men det är ju sällan man har tid (eller minne) att lyssna på dem när programmen faktiskt går. SR har då lagt upp ett arkiv med de fullständiga programmen, men man kan bara komma åt dem inom 30 dagar från att de sänts och man kan bara streama ljudet, dvs inte ladda hem det.

Om man inte gör som jag, och skriver en liten kodsnutt som löser biffen. Jag passade på att använda ett för mig nytt programspråk, Python, använde några moduler som underlättar parsning och hemladdning av hemsidor, svor en smula, svor lite till och sen fungerade det faktiskt. Så nu har jag alla hittills sända Sommarprogram 2007 på min hårddisk. De ska jag lyssna på i höst, när jag behöver det.

Som vanligt krävs det en bra deadline för att få klart ett projekt. I det här fallet så var det 30-dagars-gränsen som snart slår till. Tack för motivationen, SR.

Vi har börjat med ett nytt koncept på jobbet idag – lunchbad.

Vi köpte med oss mat, slängde oss på cyklarna (jag tog en lånecykel från Stockholm City Bikes – lysande koncept) och hojade ut till Brunnsviken. Badade, lunchade, torkade och cyklade tillbaka till kontoret igen. Man blev avkyld och avstressad. Kan verkligen rekommenderas. Nästa gång får vi dock leta reda på en bättre plats att kliva i vattnet eftersom det var väldigt mycket tång i vattnet som drog i tårna.