Tig och lid!

Jag är precis hemkommen från första skidturen för året! Det blev säkert hela 12 km, i snöfall, drösvis med folk, vind, nedförsbacke och dåliga spår i största allmänhet. Fötterna har fått bra träning på att hålla mig på plats i spåren, men det blev inte så mycket konditionsträning av det. Spåren var för dåliga för det.

Det är en upplevelse att kunna ta kollektivtrafiken hela vägen till och från spåren. Jag tog trikken till Majorstuen, bytte till T-banan (kidsen hängde på perrongen med … bobbar! (Snow racers för er som inte förstår.) Bara i Oslo, gott folk, bara i Oslo.) och åkte upp till Frognersetern. Skidade till Ullevålsseteren och kom dit från fel håll mot vad jag hade tänkt mig… så det blev säkert en omväg. Sen autostrada ner till T-banan i Sognsvann. Fascinerande mycket folk ute i spåren, men uppenbarligen håller träningsfantomerna till nån annanstans för jag såg mest till familje- och turistklassen.

I morrn blir det förmodligen en vända till, tillsammans med några kollegor.

Om två veckor åker jag ner till Lund/Malmö för en tvådelad helg; dels ska Elsa döpas och dels ska resekommittén ha sammanträde. Det är dags att besluta om nya strapatser/upplevelser/slappardagar/äventyr. Debatten är redan igång, givetvis. Peru? Chile? Afrika? Europa? Vi måste jämka viljor, semestrar och plånböcker, och det kommer förmodligen sluta med att vi bestämmer oss för ett resmål som vi inte ens pratat om på förhand. Det ska bil tokigt roligt, helt enkelt. Under tiden roar jag mig med att bygga ressug genom att läsa om härligt coola trippar på nätet (nej, inte såna trippar).

Ikväll var jag och Calle ute på vår vanliga löprunda, för första gången tillsammans efter juluppehållet. Calle tränar mot Stockholm Marathon, jag okynnesspringer i största allmänhet. Kanske mest för att man blir så skönt trött i kroppen efteråt.

Med mig på löprundan hade jag min nya gadget iPod Touch med tillhörande nike+ sensor. Sensorn sätts på skon och skickar sen data trådlös upp till ipoden om hur jag rört mig. På ett finurligt sätt kan jag sen lägga upp allt på nätet till allmän beskådan.

Efter att ha sagt hejdå till Calle utanför porten så gick jag mot dörren för att låsa upp. När jag fipplade med nycklar plingade det till i ipodlurarna. Nytt mail. Ipoden hade kopplat upp sig mot mitt nätverk, tvärs genom ytterdörren och laddat hem nya mail. Här fick jag en aha-upplevelse och kände starkt att jag var på väg in i framtiden. Det är oerhört coolt när alla prylar börjar prata med varandra. Nu väntar jag på bara på allt blir rfid-taggat så att man kan interagera med allt.

Jonas Lincoln, på väg in i framtiden alltså.

Jag har varit i Stockholm i helgen. Flög från Oslo på lördagsmorgonen och plockades upp från Arlanda av föräldrarna och sen åkte vi in till Solna Kyrka för att förbereda fika och annat praktiskt.

Oliver Karl Nicklas döptes i god (men förkyld) ordning, med en bra barnvänlig präst som gav alla närvarande barn chansen att se och vara med ordentligt. Efter detta så blev det tårtor i smörgås- och smaskformat som speedade brorsönerna till max. Efter att ha klättrat runt på allt och alla blev jag ilurad av brorsan att ta dem med ut på kyrkogården för att läsa på gravstenar – något av en favoritsysselsättning tydligen. Jag fick reda ut skillnaden mellan skattkistor och kistor man begraver människor i och efter det var pojkarna nöjda med att få reda på vem som låg var och hur länge de varit döda. Passerade Olov Svedelids grav på vägen.

Efter fikat åkte jag in till stan med Lundafamiljen och vi fikade med lussebullar i Nationalmuseumlobbyn. Sen en promenad ut på Skeppsholmen för att beundra Af Chapman och Stockholms alla ljus. Det blev många frågor om Vasa-skeppet, en brorsönsk intressepeak för tillfället. Under bron på väg ut till Skeppsholmen passerade ett luciatåg i kajakform med ljus, lucia och stjärngossar. Härligt!

Pojkarnas sockerenergi tog slut nånstans på väg tillbaka till restaurangen i Gallerian, men efter en heroisk insats orkade de gå själva hela vägen. Sen var de så trötta att de knappt orkade lyssna på historier om dinosaurier som Hannas kursare Karin läste. Det blev inte så mycket ätit för den delen heller, men mammas löften om pepparkakor till efterrätt lockade in några makaroner i alla fall.

Kvällen tillbringade jag hos Mathias och Cici. Vi umgicks kring juicepressen och barskåpet och diverse spel in på bara småtimmarna.

På söndagen åkte jag, M & C in till stan för brunch på Drottninggatan, ”Kaffe med mjölk”. En amerikansk brunch där det krispiga baconet stod ut, den tråkiga äggröran och den oengagerade personalen sänkte brunchen till en icke-godkänt nivå. Men så kom räddningen i form av amerikansk pannkaka med glass, choklad och jordgubbar. Den var tokigt god och la sig som en sten i magen.

Mätta och belåtna skildes vi åt och jag gick på en personlig shoppingspree och köpte bärbar hårddisk och en iPod Touch. Må kreditkort förbannas… Mötte upp Sandra på Espressohouse, precis som förra veckan, och diskuterade jullåtar i säkert en timme.

Hjärtevän? Jepp. Under groggandet hos Mathias kläckte jag ett nytt uttryck: ”Finns det härtevän finns det stjärtevän”. Rommen gör underverk för kreativiteten.

Pft. Det har en del sen sist.

Jag var i Stockholm för julfest med jobbet förra fredagen. Sekttema. Kåpor. Maskor. Fackeltåg. Lots of fun. Sen natt. Tidig morgon, plankade på tunnelbanan (inga svenska pengar…) och tåget ner till Linköping. Där träffade jag kårridårsgänget, bakade ånyo ett konstigt pepparkaksprojekt i form av en husvagn/tittskåp. Till Stockholm igen på söndagen, fikade med Sandra på stationen och diskuterade deckare, sen vidare till Arlanda och Gardermoen för att hälsas välkommen hem igen av 11 gradig kyla.

I måndags var det dags för den första lektionen i norska hos Folkeuniversitet i en specialkurs för oss Netlightare och några från AcademicWork. Det var fruktansvärt roligt och vi insåg att det verkligen är två helt olika språk och att det nästan är svårare att lära sig riktig norska när man kan svenska i grunden.
Tisdagskvällen bjöd på traditionellt veckomöte, något otraditionellt hemma hos mig. Men, det fanns en rimlig förklaring. Vi skulle baka lussekatter och kristyra pepparkakor för lussefikan hos våra kunder. Tyvärr misslyckades vi rätt grovt med den del av lussekatterna som inte alls ville jäsa, så det blev returmatch på onsdagskvällen med en rejäl revansch. Katterna blev kalasgoda! På onsdagen på väg till en kund passerade vi Rådhuset här i Oslo, samtidigt som herr Ahtisaari fick sitt fredspris innanför tegelväggarna. Så nära har jag inte varit ett Nobelpris förut!

I helgen gör jag comeback i Stockholm för att vara med om dopet av min systerson Oliver. Det ska bli väldigt kul att träffa alla igen!

Jepp, ni läste det här först. Kreditkrisen är över, i alla fall min personliga. Förra veckan fick jag bankkonto och bankkort … och lön! Dels den här månadens lön och dels förra månadens innestående lön. Klang och jubeltid! Klangen dämpades långsamt i takt med att jag betalade räkningar och återförde skulder till mig själv, men känslan av att återigen ha lite pengar att röra sig med är god. Å andra sidan så kan man ju reflektera över det påtvingade köpstoppet som inte var dumt alls… jag får fundera över lite frivilliga sådana nån gång.

Idag gjorde jag en långpromenad till Bygdøy, halvön i Oslofjorden. Det är mysigt att kunna ta sig ut på landet, bara 15 minuters promenad bort. Jag knatade bort till museerna ute på spetsen och tog dels lite fina foton (du följer väl min flickr-stream?) och dels passade jag på att gå in på Kon-Tiki-museet. Det är ett härligt litet museum som verkligen väcker den nyfikna äventyrssugna lillpojken i kortbyxor i mig till liv! Hm… ut på äventyr, ja. Måste styras upp.

Just nu snurra Fryda Hyvönens senaste platta i min musikspelare. Bra. Mycket bra.

Hittade Glasvegas efter en recension i DN. De är riktigt bra och passar med min allmänna britpop/indie-rock-våg jag är inne i just nu. Kanske inte så bra som DN vill göra gällande, men helt klart bra och värda att ha i mobilen.

Sådärja! Idag fick jag ett brev från Skatteetaten (Skattemyndigheten i Norge, illiterata läsare där) med ett personnummer i! Precis som i Sverige måste man ha ett personnummer för att existera i Norge. Inget personnummer, inget skattekort. Inget skattekort, betala 50% i skatt på lönen. Inget personnummer, inget bankkonto. Ja, ni fattar. Så nu kan jag börja åtgärda min ekonomiska situation :) Likviditeten blir, precis som hos Carnegie, lidande när man byter land och inte får lön…

Annars är det lite segt på dagarna på kontoret, har inte kommit ut på nåt riktigt uppdrag ännu. Jag pysslar med sälj och rekrytering, samt kontorstomtar i största allmänhet. Fixar post, smågrejor och annat pyssel som krävs för att driva företag. Idag blev det skumpa på kontoret för att fira ett sälj, en inlämnad offert, en seger över Posten och allmän brahet. En trevlig avslutning på onsdagen.

I helgen var jag hemma i Köping och firade fars dag och fars fölsedag, samt träffade övriga familjen inklusive min bipoläre (humörsvängningar, humörsvängningar) systerson Oliver. Mycket trevligt, även om Köpingsvädret lämnade lite övrigt att önska. På vägen hem med SJ stannade vi 20 minuter i Karlstad, där jag passade på att sträcka på benen och handla godis på Pressbyrån. Det visade sig att Pressbyrån vid Karlstad station har VÄRLDENS FÄRSKASTE Haribo-persikor. Tokigt mummiga.

Wunderbar! I helgen tog jag en tur upp till Holmenkollen. Det är inte så avancerat som det låter; man sätter sig bara på tunnelbanan/trikken, linje 1 mot Frognerseteren, åker i cirka 20-25 minuter långsamt uppför berget och kliver av vid stationen strax nedanför den gamla hoppbacken. Det är en grym feature med Oslo, att man kan åka tunnelbana rakt ut i naturen.

Holmenkollens stora backe håller på att rivas för att göra plats för en ny backe till skid-VM 2011, som Oslo ska arrangera. Därför är hoppet lite mer … svårhoppat för tillfället. Men den ambitiöse backhopparen löser det säkert. Passar kanske bättre för basejumping nu? Jag gick från Holmenkollen tvärs över berget (det är inte så långt som det låter, några kilometer) och kom till Frognerseteren, slutstationen på trikken. Där går det massor av spår och stigar in i Nordmarka. Jag såg några entusiaster på trikken som hade skidor med sig, men jag tyckte att det var lite väl snösnålt för att göra ett försök redan den här helgen. Efter nästa snöfall så…

Jag rekade i alla fall hur man kan gå från Frognerseteren till Sognsvann, en tur på 6 km genom Nordmarka. Och Sognsvann råkar dessutom vara slutstationen på en annan tunnelbanegren. Klockrent.

(Se till att klicka på bilderna, den här bloggeriprogramvaran croppade förhandsgranskningsbilderna på ett fult sätt. Och, ser jag, nu är det dags att uppgradera programvaran. Igen. Oftare än jag byter kalsonger. )

Helgen har jag tillbringat mestadels inomhus, i nån slags försök att inte bli mer förkyld. Några höjdpunkter:

• Jag såg filmen The Fall i bluray-kvalitet på min PS3a i helgen, efter rekommendation av M. En fantastiskt vacker film, inspelad på 26 platser. Ramhistorien är lite tunn, men på det stora taget, en väldigt bra film.
• Upptäckte att det går att göra en så kallad Rydssköljning (efter toaletterna i studentkorridorerna) i min lägenhet. Bara att hiva ut dasspapper, handdukar och annat och därefter spraya på lämplig kemikalie och greppa duschslangen och gå lös över hela badrummet.
• På söndagseftermiddagen knatar jag ut för att ta mig en kopp thé och läsa lite Richard Dawkings. Går exakt tjugo meter utanför porten och är sålunda framme. Lyxigt. Goda brownies har de också.