Tig och lid!

Hallå Sverige, er favoritresenär är tillbaka igen. Landade i går och har tillbringat dagarna två med att tvätta, skrubba bort röd sand, träffa familj, växla tillbaka pengar, kolla på foton, sortera bort foton, kolla på filmer, ha gå-tillbaka-till-jobb-ångest. Tja, ni fattar.
Tänkte försöka renskriva resedagboken sedan och publicera den här. Foton lär dyka upp på ett eller annat vis, säkert på flickr och facebook.
Ni får iaf redan nu en lista på de skador jag ådragit mig (medans jag minns dem):

• Stukad tumme (volleyboll)
• Skavsår på tumme + finger (rafting)
• Skärsår på fingrar, underarmar
• Skrubbsår på knän (rafting)
• Blåmärken på lår (biljardkö, välförtjänt)
• Brutit vänster stortånagel tre gånger (fotboll, allmän inkompetens, rafting)
• Skärsår, höger fots trampdyna (rafting)

Nu ska jag stryka skjortan och putsa skorna, konsultuniformen ska på i morgon igen.

Efter ett fika med systern (tjockisen) och svågern (tunnisen) så begav vi oss till ett glasshak som jag vetat om länge men som jag av nån jäkla anledning inte besökt ännu. Anyhoo, jag mötte mitt nirvana, mitt eden, min frälsare. I form av en gräddglas med lime- och myntasmak. Tillsätt bara rom så har vi instant mojito milkshake! Måste provas! Tokigt gott!

Idag kastade kontoret loss från sina skacklar a lá Monty Pythons Meaning of Life och seglade iväg, rakt in i tidernas oväder. Det rann ner floder längs med fönstren. Folk som varit otaktiska att äta lunch ute på stan kom in som mycket blöta katter. Men jag tror inte att kontoret egentligen seglade på världshaven utan snarare rakt in en biltvätt. Wash, rinse, repeat.

Men varför borde man på Söder? Jo, där kan man ställa ut kassen med pant och lodisarna plockar upp den på fem röda… här på överklass-Kungsholmen måste man släpa med sig skiten till ICA själv. Och på köpet få nån slags skamkänslor på vägen; ”mhm, han släpar på burkar, japp. Säkert plockade ur soptunnor. Japp. Untermensch. Japp. ”.

Grillsäsongen är här och då ägnar man sig åt att steka djur på rostiga grillgaller. Ungefär. Sista tiden har jag avverkat vildsvinn, lamm och sill. Eller, stryk sillen, men den var i närheten av en grill på midsommar. Man får inte vara knusslig.
Annars shoppar jag mest inför resandet. Malariatabletter, skaljacka, badshorts, minneskort. Listan på saker som måste göras är inte så lång, i dag fixade jag krukväxtvakt. Jag måste ordna mygg- och solmedel. Ringa och kolla med Rosa Bussarna att min beställning på myggnät faktiskt tagits hand om (de är inte så bra på att svara på mail).

Förutom att försöka stå ut i värmen, anpassa livet efter fotbolls-em och annat viktigt så upptar tankarna nuförtiden mest på den kommande semestern – jag har bokat resan till Rwanda/Uganda och det blir bergsgorillor mer Rosa Bussarna! Viktiga punkter som vaccinationer, papptallrikarnas varande eller inte, pepp med Mathias och Victor, idogt studerande på wikipedia efter alla möjlig information, badshorts, minneskort, vätskeersättning och allt möjligt snurrar runt just nu. Det ska bli tooooookigt kul.
Förutom bergsgorillor blir det också ”vanlig” safari, schimpansflukt, rafting på Vita Nilen, folkmordsmemorials, bussliv, sova på tak under bar himmel, handdesinficering, tid för böcker, kortspel, fest och alles! Jawohl!
Framöver kan ni hitta allt relaterat till resan med kategorierna nedan.

Andra bloggar om: resor, bergsgorillor, rosa bussarna, rwanda, uganda

Ah! Jag och Mathias var och såg Indiana Jones IV på bio idag. Det var en mycket trevlig upplevelse, vi gick därifrån upprymda som små barn. Ett skönt äventyr med fånigt slut (och seg början), men däremellan var det precis vad jag ville ha. John Williams verkade inte ha lagt ner oerhört mycket kraft på musiken utan förlitade sig på det gamla beprövade; det fanns mer utrymme om han hade velat. Men en solklar fyra!

(obs: rubriken är inte felstavad)

Jag köpte ny kamera i helgen och har varit ute och lekt lite i det fina vädret. Jag tog tillfället i akt och började lägga upp foton på flickr igen.

En tanke som plötsligt slagit mig. Varför kan nationer vara självständiga, kvinnor vara självständiga (anses positivt, alltså), men män är aldrig självständiga. Man säger det i alla fall inte högt,  det ingår i  mansdefinitionen att vara självständig. Om en man skulle beskriva sig som självständig skulle det betraktas med misstänksamhet.

Andra bloggar om: genus, män, kvinnor

Efter middagen idag krängde jag på mig hörlurar, vräkte på med Led Zeppelin och gick ner till Rålambshovsparken för att få i mig lite kvällssol och läsa ut Killing yourself to live : 85 % av en sann historia av Chuck Klosterman. Det är en alltigenom narcisstisk historia om hur Chuck bilar genom USA för att skriva ett reportage om de platser där rockmusiker dött/tagit livet av sig/blivit mördade/kolat/etc. Och det är en fruktansvärt bra bok. Stilen är modern, jaget är centralt, historierna är bihistorier till författarens behov av att vräka ur sig sina tankar, idéer och betraktelser över sina kvinnor, men det är oerhört stiligt och snyggt gjort. Boken är full av rockreferenser och jag har inte hört talas om hälften av banden men det spelar ingen roll för man fortsätter läsa ändå bara för att få insupa atmosfären. Det är Almost Famous, 20 år senare, inte lika bra men ändå helgjuten. Chuck ägnar för övrigt två sidor att gå igenom varför Led Zeppelin är (bara) det tredje bästa rockbandet genom tiderna men varför det ändå är det populäraste bandet (det hänger ihop med att män är pojkar, pojkar är män och att Led Zeppelin låter precis så coola och rockiga som pojkar och män önskar att de vore. Led Zeppelin är fantastiska. ).

Under en promenad runt Skeppsholmen och Kastellholmen pratade vi om Hemliga Rum som äger rum 24e maj. Det får man inte missa! Jag tänker definitivt titta in i Skeppsholmens bergrum och framförallt Centralposthuset. Det huset är fantastiskt vackert på utsidan; hur ska då inte insidan se ut?

Ladda kameran och häng med!