Efter middagen idag krängde jag på mig hörlurar, vräkte på med Led Zeppelin och gick ner till Rålambshovsparken för att få i mig lite kvällssol och läsa ut Killing yourself to live : 85 % av en sann historia av Chuck Klosterman. Det är en alltigenom narcisstisk historia om hur Chuck bilar genom USA för att skriva ett reportage om de platser där rockmusiker dött/tagit livet av sig/blivit mördade/kolat/etc. Och det är en fruktansvärt bra bok. Stilen är modern, jaget är centralt, historierna är bihistorier till författarens behov av att vräka ur sig sina tankar, idéer och betraktelser över sina kvinnor, men det är oerhört stiligt och snyggt gjort. Boken är full av rockreferenser och jag har inte hört talas om hälften av banden men det spelar ingen roll för man fortsätter läsa ändå bara för att få insupa atmosfären. Det är Almost Famous, 20 år senare, inte lika bra men ändå helgjuten. Chuck ägnar för övrigt två sidor att gå igenom varför Led Zeppelin är (bara) det tredje bästa rockbandet genom tiderna men varför det ändå är det populäraste bandet (det hänger ihop med att män är pojkar, pojkar är män och att Led Zeppelin låter precis så coola och rockiga som pojkar och män önskar att de vore. Led Zeppelin är fantastiska. ).
0 responses so far ↓
There are no comments yet...Kick things off by filling out the form below.
Leave a Comment