Tig och lid!

I lördags var vi på allmän rundvandring genom stan och gick upp mot Hagaparken. Fantastiskt fint väder och härligt ljus, som gjort för att fota lite. Och det gjorde vi, så klart. C posade glatt i höstlöven och kastade löv så att det yrde (”zombie-arms!”). Sen knatade vi in på fjärilshuset för att få lite regnskogsfeeling och kunna plåta fina fjärilar.

Regnskogsfeeling: check. Plåta fina fjärilar: o-check. Vi tänkte inte riktigt på att det var kallt ute och varmt och fuktigt inne. Våra fina, dyra kameror med massor av glaslinser immade igen på nolltid. Vi putsade. De immade igen. Vi putsade. De immade igen. Det var bara att ge upp och njuta av upplevelsen utan att plåta nånting. Läckrast tror jag var vattendropparna, från det konstgjorda vattenfallet, som pärlade sig på de dasslocksstora bladen (underbar ordföljd!). Lite tråkigt att det inte var fler fjärilar i luften; jag hade en mental bild på förhand av att konstant bli attackerad av jättefjärilar, men så roligt var det inte. Närmast var M som fick besök på sin hoodie, men han blev inte uppäten för det.

I fjärilshusshoppen fann jag ett praktexemplar av skojig pryl: ”The resurrection plant”. En slags mossa från Mexiko-trakten som klar sig nästan hur länge som helst utan vatten. Vid torka drar den ihop sig och blåser iväg med vinden tills  den kommer till fuktigare marker. Då suger den åt sig vattnet och tre timmar senare är den grön. Habegäret fyllde mig; jag var tvungen att köpa den. När jag kom hem arrangerade jag en komplicerad stativlösning för kameran och sen tog jag bilder var femtonde minut tills den vecklat upp sig. Resultatet blev en time-lapsefilm av hela härligheten.

Och på tal om time-lapse, lapa vatten och njuta i solen: I morrn dras det söderut på en veckas semester på kanarieholmarna. So long, suckers!