Tig och lid!

Idag var det en fantastiskt fin dag i Oslo, någon plusgrad, blå himmel och ett härligt solsken. Framåt eftermiddagen blev jag otålig på jobbet, så jag checkade ut efter en normal dag utan övertid och bussade hem. Jag var helt inställd på att ta en löprunda, den första efter vasaloppet.

Off I went, och omedelbart kände jag att det var ett tag sen jag sprang.. jag fick leta reda på en ny löprunda med lagom längd eftersom min utgångspunkt nu flyttat sig lite. Två varv i Frognerparken blev det, och det var inte direkt en yster Jonas på grönbete, snarare en vintertung Jonas i snöslask.

Bättre nästa gång?

Jag drabbades av en släng av Afrika-längtan på eftermiddagen idag, förmodligen orsakad av en diskussion på Horgan’s över en cheeseburgare och öl om Blood Diamonds igår. För att stilla Afrika-hungern la jag i kväll in en beställning på en trave Afrika-relaterade böcker. Prisa Amazon för rekommendationer baserat på taggar.

I måndags var det så dags att flytta. Efter att ha kommit säng sent efter vasaloppet och gått upp tidigt för att ta sig till jobbet så var det en inte fullt så fräsch Jonas som åkte till nya lägenheten och mötte upp uthyraren. En timme senare var all formalia klar och jag hade fått nycklarna till nya lägenheten. Fortfarande en tvåa, lite större, 43 kvm, balkong har tillkommit och diskmaskinen försvunnit.

Flytten, med hjälp av hyrbilen, tog tre timmar. En timme packning, en timme flyttning, en timme återlämning av bil. När jag packat allt såg drabbades jag av kluvna känslor: Åh, så skönt att det gick fort att packa. Och. Har jag inte mer grejor än så här?

Lägenheten känns lite större än den gamla, men de nya kvadraten har inte inneburit någon ny feature på extraplatsen så det spelar inte så stor roll egentligen.

Tisdagen tillbringades på jobb, jobb, jobb hos kunden och sen veckomöte med kollegorna på konsultkontoret. Hemma igen var jag tvungen att jobba lite till. Stackars mamma som skypade in insåg att jag inte riktigt hade tid att småprata och la snabbt på.

Onsdagen blev flyttstädning på kvällen, och sen den fina netlighttraditionen med rust-burgare. Rust är en restaurang (rustaurang?) som har blivit vårt stamhak. I snitt är vi nog där varannan vecka och tar en rust-burgare och öl. Speciellt när det kommer nya konsulter till Norge så planeras det in ett besök. Alla måste invigas i ritualen. Vad är det som är speciellt med rustburgaren? Det är att man inte väjer för mycket smak. Osten på är gorgonzola. Tillbehören bredvid är välkryddad potatisklyftor och vitlöksklyftor. Himmelskt gott och mättar perfekt.

Idag har jag så lämnat över nycklarna till gamla lägenheten och kom faktiskt hem i tid för att för första gången se lägenheten i dagsljus.

Helgen kommer förmodligen tillbringas delvis på Ikea. Jag måste köpa nån up-light för att råda bot på mörkret i storstugan. Torkställning. Kudde och täcke (jag sover i sovsäck för tillfälllet…). Skohylla. Lampor. Det blir nog lite att konka på på bussen.

Ach, då har jag genomfört ett Vasalopp! Man ska tydligen inte säga ett ”riktigt Vasalopp” eftersom det är skillnad på Öppet Spår och Vasaloppet.

Jag hyrde i bil i Oslo och bilade upp till Sälen på lördagsförmiddagen. Stugan i Myrflodammen var bokad med flera veckors marginal, vilket var ovanligt duktigt av mig. Mina stugkamrater lyste med sin frånvaro dock… diverse skador och allmänt motstånd gjorde att jag fick stugan helt för mig själv. Jag hade ju inte tänkt åka Vasaloppet, men Johan (kollega) hetsade mig. Och sen hoppade han själv av…

Anyhoo, jag körde ner till startplatsen, fick min Vasalöpare (startbeviset) överlämnat av en kollega som agerade postkurir, tittade lite på kommersen i Stadiumtältet. Vi funderade på att köra ett skönt trick nåt år. Man tar inte med sig nån utrustning, hämtar ut nummerlapp och går sen in i tältet och köper en komplett utrustning med start från vindtäta boxershorts till stavar och pjäxor. Nån som är sugen? Jag lämnade in mina skidor för vallning och betalade goa pengar för det, men fick på köpet en trevlig pratstund med gubben som tog emot dem. Vi diskuterade hur många Sälenbygdsbor som jobbar i Oslo nuförtiden – 500 st.

Spenderade kvällen med att slökolla på Melodifestivalen och purrade sen, strax innan väckarklockan ringde igen… en stadig havregrynsfrukost senare och så stängde jag till om stugan och for ner till starten.

Otroligt mycket folk! 15 000 startande, plus anhöriga, plus funktionärer, plus media, plus plus. Häftigt.

Det var 9 grader kallt på morgonen, ganska lagom egentligen. Lallade in i startled 7 som i princip siste man, vid 07.15. När börjar folk boka plats i starten egentligen?

Starten gick ganska obemärkt förbi. Vi hörde i högtalarna att speakern sa ”Och där har starten gått” och några sekunder senare började det röra sig. Jag insåg snabbt att jag hade toppenglid och en del bakhalt… Upp för backen var det kö och stopp, hyfsat jobbigt att hänga på armarna, eftersom det inte fanns plats att sick-sacka i början.

Väl uppe på myrarna gick det rätt okej att åka, glidet var som sagt tipp-topp, men med min överkropp så orkar jag inte staka så länge i taget… nån gång ska jag säkert träna upp mig. Framåt Tennängsbacken funderade jag på om jag skulle valla på lite, men jag ville inte riskera glidet så jag skickade in lite energy bar och körde på uppför. Här nånstans började jag bli trött i låren, vilket skulle bli värre och värre under loppet.

Mellan Risberg och Evertsberg åkte jag och var mest sur på att det var så tråkig åkning. Mestadels slätt med en och annan liten kulle, inget spännande alls. Och jag visste att de 13 kilometrarna skulle avslutas med 2 km uppförsbacke i Evertsberg. Vid kontrollen kollade jag på klocken och såg att det inte skulle bli någon rekordtid i år, så där försvann lite av motivationen att ta ut sig till max in i mål. Jag fortsatte givetvis, det var inte tal om att bryta, men det lilla extra fanns inte där.

Sista halvan av loppet var rätt jobbigt, det ramlade ner lite snö och det var lätt motvind. Mina stumna lår stumnade allt mer och det var rätt surt att bli passerad av många åkare. Sista två milen var det mycket aktivitet längs med spåret vilket höll humöret uppe. Det och det toksöta kaffet som serverades i Eldris…

Jag kom in på 9:30:10 vilket får anses okej, men jag är inte särskilt nöjd, eftersom det är mer än en timme långsammare än förra året trots att förhållandena var rätt bra.

Söndagskvällen avslutades med Vasaloppskäk i Mora ishall och sen bilade jag hem till Oslo igen. En trave kaffe och mikropauser längs vägen såg till att hålla mig tillräckligt fräsch för bilkörningen. Stupade i säng vid halv-två-tiden.

Om jag kommer att åka fler Vasalopp? Tveksamt. Just nu är jag inte sugen alls. Och jag har sagt till Mathias att slå mig i huvudet om jag för det på tal igen.

Skadeläget så här två dagar senare ger ett fint skavsår på ”pektån” på högerfot, förmodligen orsakat av att jag tejpade stortån bredvid… såklart. Mycket lossnad hud under fötterna men annars okej. Stel som tusan i lår och rygg och kollegorna på nya uppdraget ler glatt när jag gubbstönar så fort jag ska lämna eller sätta mig i kontorsstolen.

I morgon börjar jag på ett nytt uppdrag, äntligen, efter fyra månader i Norge. Jag ska gå in i ett webbprojekt (e-handel) och agera projektledare. Det känns oerhört spännande och skönt att få göra lite riktig nytta, samtidigt som det är nervöst med nya arbetsuppgifter.

Annars har jag under dagen följt stackarna som åkt Öppet Spår i kraftigt snöfall. Snön gjorde allting segt och tungt och omintetgjorde alla rekordförsök. En sms-rapport från en kollega säger ”det värsta jag varit med om”. Min positiva energi för Vasaloppet nästa helg fick sig just en törn… men det kommer säkert gå bra, jag har köpt nya längdåkarstrumpor. Det kommer att gå minst tio minuter fortare i dem. Minst. Promise.

Från den västra rikshalvan kan vi annars rapportera att vi följer kronfallet (det svenska) med intresse. Tack vare att jag får lön i den inte lika ostabila norska kronan kan jag se min lön (med svenska ögon mätt) skjuta i höjden. Tråkigt nog har jag de flesta utgifter i Norge, så det spelar egentligen ingen roll. Men på pappret ser det bra ut, och det är ju ändå det viktigaste!

Ach, det finns förmodligen redan nånstans, men det borde finnas en ny typ av internetcaféer:

Ett ställe där man tar med sig sin bärbara dator/netbook/wtf och pluggar in i en skärm, tangentbord, mus och internet. Voila. Du har just hyrt dig en kontorsplats för en timme där du inte behöver sitta med ett litet tangentbord eller liten skärm utan faktiskt få något gjort.

Any takers?

Igår gick jag upp tidigt, tidigt, gjorde en stor portion gröt och gick till Oslo S (ja, för tidigt för trikken att gå…). Det var dags för Skidmaraton! Bussen tog oss upp förbi Hamar och på vägen såg jag med bävan att temperaturen var neråt minus 16 grader. Men den vände upp lagom med den uppgående solen och när vi svängde upp till skidcentret vid Gåsbu var vi redan uppe på minus 5 grader. Helt fantastiskt väder, underbar blå himmel och strålande sol.

Av okänd anledning (nämnde jag att jag gick upp tidigt?) var bussarna på plats uppe på Gåsbu redan vid 9, fast första start gick vid 11. Så jag fick sätta mig i bussen och häcka, lyssna på musik och förbanna mig själv för att jag inte kunnat räkna ut att det skulle bli en del väntan innan start och tagit med en bok eller laddat ipoden med en talbok. Nåja. Proffsigt arrangemang på det hela taget. Ca 2500 skidlöpare som skulle göra upp över 42 långa kilometer.

När det började bli dags för min startgrupp kollade jag mig omkring och gjorde ungefär samma reflektion som när jag åkte Öppet Spår: ”Var är alla femtioåriga gamla gubbs med rejäl övervikt som tycker att loppet är ett lagomt motionspass?”. Det var många tajta skiddräkter på vältränade män och herrar. Jag kände mig som en amatör i sällskapet. Vilket jag också var.

Första 10 km gick rätt uppför. Vasaloppsstarten kan slänga sig i väggen. Efter 17 km hade vi haft en utförslöpa, annars uppför. Längsta backen är 2.5 km oavbruten klättring. Jag åkte för fort i början och var väldigt trött när jag kom till första vätskekontrollen vid 17 km. I backen upp mot började fundera på om jag var i riktigt risig form och om jag verkligen skulle åka Vasaloppet över huvud taget. Lyckligtvis slutade klättringen uppför kort därefter och det gick att åka skidor på vanligt sätt. Sista två milen var  i planhet som Vasaloppet, inkl Vasaloppets trötthet på slutet. Efter 42 km kändes det som om jag kört ett helt Vasalopp, tack vare de två milen uppför i början, sumpigt glid (det straffar sig direkt när man inte har fräsch glider) och lite för snabbt utgångstempo. Men det gav erfarenhet och bra träning inför Vasan.

Det var en fantastisk skiddag, om man bortser från att jag hade lust att ge upp halvvägs. När jag nu tittar på banprofilen för Birkebeinern, som en kollega försöker hetsa mig att åka, inser jag att den är ett par resor värre. Jag tror nog att Birkebeinern får anstå till 40-årskrisen…

Häpp! Idag när jag googlade lite Vasalopp så hittade jag Skiforeningens sida om Holmenkollens Skidmaraton. Det visar sig att det går ett lopp om 42 km på lördag. Perfekt! Efter en gnuttande våndande över den vansinniga startavgiften slog jag till och anmälde mig. Jag behöver lite extern pushning för att få de längre skidpassen inför vasan och då passar ett fyramilspass alldeles utmärkt. Som vanligt behöver man en schysst deadline för att få saker och ting gjorda…

Skidmaratonet går förvisso inte i Holmenkollen i år (det byggs om inför Skid-VM 2011 och är minst sagt rörigt) utan utanför Hamar, men arrangörerna har fixat bussar då det kommer att gå utmärkt ändå.

Och apropå Holmenkollen så har en av mina bilder därifrån använts (med mitt tillstånd) av Schmap, en online reseguide. Kul!

Dags för en uppsamling av lite lösa trådar.

Lägenhetsbytet blir av. Alla papper är skrivna och utflytt/inflytt blir första veckan i Mars.

Jag var nere i Malmö/Lund i helgen för Elsas dop och för att planera lite resor. Bilder från dopet hittas här, ni som har anvnamn/lösen sen tidigare kan använda det.

Det blev en mycket trevlig helg, om än lite kluven. Jag hade gärna stannat kvar hos släkt i Lund ett tag till men å andra sidan ville jag ju också hinna umgås med Victor och Johan. Höjdpunkterna under helgen var

• när Emil och Hugo lånade min kamera och fotade allt möjligt i konstiga kameravinklar, härligt spontana bilder
• Morot/citrus/pinjenöt-salladen med risotto och serranoskinkamiddagen hemma hos Victor
• Söndagsbrunchen på Sorl

Resegänget lyckades inte bestämma om nästa semester, men vi enades i alla fall om pinkåterträff i Tiveden och att fira sjuttonde Maj i Oslo. Alltid något.

Jaha, det verkar som om det är dags att byta lägenhet. Det kom lite oväntat för mig, men förra veckan ringde mäklaren och berättade att lägenhetsägaren blivit uppsagd från kontoret i USA (finanskrisen) och skulle komma hem i februari. Så mäklaren undrade om jag kunde tänka mig att flytta om han hittade en alternativ, liknande, lägenhet åt mig. Och tja, jag har ju visserligen trivts oerhört bra i den här lägenheten, men det jag vill ju inte jävlas med ägaren helt i onödan. Så jag lät mäklaren börja titta runt efter alternativa lyor.

I torsdags hörde mäklaren av sig igen med ett objekt med visning samma dag. Vi åkte dit och tittade och sen gjorde jag en snabb plus-minus-lista:

+ balkong i sydvästläge

+ större

+ garageplats (bra för gäster med ev bil)

+ fräschare

+ tusen spänn mindre i hyra

– ingen diskmaskin

– mindre kyl/frys

– längre till jobbet (sisådär fem-tio minuters promenad extra)

– längre till affären

Summan av listan blev att jag tackade ja till att byta lägenhet, under förutsättning att ägaren till den lägenheten kunde tänka sig att byta ut tjock-tvn mot en platt-tv (jag vill ju ha nytta av mitt ps3…). Inga problem. Nu ska jag träffa ägaren på onsdag för en slutlig inspektion och godkännande av lägenhet och hyresgäst. Förmodat flytt skiftet februari/mars.