Tig och lid!

I morse funderade jag på om jag inte skulle skriva ihop nåt litet program som väljer fonder, utifrån historiska data, åt mig.

Steg 1: Hitta historiska data över fondkurser.  Check. Jag laddade hem filerna längst ner på sidan, packade upp.

Steg 2: Formatera datat till nåt vettigare format.

Steg 2a: Eftersom jag är sql-nörd föll valet på SQL Server 2005 Express Edition (gratis är gott, nollan). Installerade utan problem. Hade redan Management Studio Expres installerat, och efter lite knåp lyckades jag ansluta till min 2005-server. Tips: servern heter .\sqlexpress. Inte så logiskt. Jag skapade en ny databas, ”fonder”.

Steg 2b: Jag försökte lista ur var de gömt DTS-paketet i 2005an. Man behövde tydligen ladda hem ett toolkit och sen manuellt leta reda på dtswizard.exe. Smidigt, Microsoft.  Nåja, efter en stund hade jag installerat ”Business Intelligence”-paketet, som det så fint heter. Över till själva importen.

Steg 2c: Pekade ut en av mina fondfiler från ppm i DTS-wizarden. Gjorde lämpliga inställningar för tabb-format och så vidare och körde igång scriptet. Allt fallerade. Nåt slags problem med textfälten som blev trunkerade. Så jag gav mig ut på internettet igen för att finna på råd. Och jodå, andra människor hade haft liknande problem. Man kunde inte bara i sql-transformen ange hur många tecken man ville ha, man var även tvungen att göra det under advanced options för textfilen. Genialt. Till slut lyckades jag börja importera, och då började det gå undan. Tills jag kom till den nästa sista filen i ppm-högen. Där hade ppm bestämt sig för ett helt annat format, så jag fick lista ut hur de två sista filerna egentligen var formaterade. Jag ska maila och klaga hos ppm.

Steg 3: Städa upp data. Jag skrev lite sql-frågor för att få bort dubletter ur databasen och normaliserade densamma.  Plockade bort lite ointressant information för att minska storleken på databasen. Till slut hade jag så allt rådata färdigt, lite drygt en miljon rader med kursdata från slutet av 2000. Halleluja!

Steg 4: Några sql-frågor och trix senare hade jag fått ihop en funktion som jag kan mata med parametrar för att prova olika fondbytarstrategier.

Steg 5:  Skrev ett vbs-script för sköta om de virtuella fondbytena och provde olika parametrar till mina sql-frågor. Beslutade mig för att låta varje fondbyte kosta 1%.

En konfiguration av parametrar ger mig 25% avkastning per år de senaste fem åren. Premiesparfonden, defaultfonden, har gett ca 6% de senaste fem åren. Mina egna ppm-fonder har gett mig 20% årlig avkastning. Inte så pjåkigt, eller? Nu är ju bara frågan om jag ska byta strategi till den den av programmet utpekade optimala eller inte?

Det är ganska ovanligt att det skrivs om min gamla hemmahåla Köping i riksmedia, senast var väl när ”En annan del av Köping” gick på TV4. Nu är det återigen goda nyheter: Volvo ska skicka in 400 millar i Köpingsfabriken. Kul som tusan! Visserligen kallar man sig Volvo Powertrain, men för mig kommer det alltid vara Volvo Lastvagnar, på samma sätt som Getrags Köpingsfabrik alltid kommer att vara Volvo Personvagnar (Komponenter). Varför ska jag anpassa mig till en ny verklighet? Nä, då lever jag hellre kvar i barndomens fascination över de automatiserade förarlösa truckarna, skojiga transportband och oranga ABB-robotar.

Jag har gjort en extra inbetalning på mitt bostadslån idag. Men det är inte det jag ska gnälla om. Jag har mitt lån hos SBAB, som på sin webbplats glatt meddelar att jag inte kan få uppgifter om mina lån mellan 24 och 07. What? Vilket århundrade är deras webbtjänst byggd egentligen? Tur att de är bra att ha att göra med över telefon i alla fall.

När jag en gång i tiden bodde i ett korridorsrum i Ryd i Linköping köpte jag en hel drös med krukväxter. Målsättningen var att skapa en veritabel djungel i mina 20 kvadratmeter. Bland de första växterna jag köpte var tre stycken klättersparrisar som jag samplanterade i en rejäl kruka. Sparrisen och jag var inte direkt vänner i början. Den är sticksig som tusan och om man inte sköter den så fäller den bladen på nolltid. Efter en stund hade vi vant oss vid varandra. Sparrisen fällde bara måttligt med blad när jag ignorerade den, och jag ställde den så att jag slapp stoppa in armarna i sticksligheten.

Men nu är det dags att kasta ut sparrisen. Den har blivit för stor och är inte särskilt snygg längre. Det är med ett lätt vemod som jag börjar klippa ned den i hanterliga bitar. Jag dödar en vän.

Jag och Mathias har infört ett nytt begrepp när vi frågar varandra om dagens börsutveckling: deltaprocent (d%). Typiskt användningsområde: Min depå har gått +1.1% och OMX +0.4% vilket ger  0.7 d%. Fördelen med begreppet är att man kan få en positiv spinn även på dagar då depån gått back, under förutsättning att börsen gått ännu sämre …

Vän av ordning frågar sig givetvis varför inte det klassiska begreppet procentenhet används.  Svaret är givetvis att deltaprocent är lättare att förkorta, plus att procentenhet brukar användas när man jämför mätningar mot sig själva. Vi mäter mot en referensnivå, OMX-index.

Om man har en tjock chef, har man då en Stabilo Boss?

Jag kanske ska rapportera om vad jag köpte för kängor till fjällvandringen: Ett par Meindl MFS Vakuum. Kostade givetvis en bra slant, men de känns väldigt sköna. Hittills har jag bara klampat omking med dem inomhus och en kort tur upp till Fridhemsplan. Jag borde även ta och gå lös med den där impregneringssprayen jag köpte…

Ha! tänker ni. Ett till bröllop? Jamen (säges på småländska, ett arv från bröllopet i Växjö), det sista i ordningen för den här gången. Efter fyra bröllop på sex veckor är jag numera ganska mättad.

Den här gången gifte sig Niclas och Ingela i Leksands kyrka, komplett med spelemän, folkdräkter och fantastiskt väder. Efter vigseln promenerade vi ner, ångande varma, till Siljan och Dalälven och tog en tur med ångbåten Engelbrekt på just Siljan för att sedan svänga tillbaka ner mot Insjön. Halvvägs dit la vi till vid Ullvi by. En härlig promenad till upp till Ullvi bystuga med vidunderlig utsikt.

Mäktig middag, talrika tal, mysiga människor, toppenbra toastmastrar och vidlyftigt vinpimplande förgyllde kvällen. Extralives-delegationen dominerade dansgolvet.

Värdet av mina investeringar fluktuerar kraftigt just nu. Börsen har fallit och fortsätter att falla. Just nu är min portfölj ner 6% på två dagar. Å andra sidan har den (efter nuvarande ras) gått upp 19% i år.

En gång i tiden, för ett och ett halvt år sen, köpte jag en svindyr lägenhet för ca 41 kkr per kvadratmeter. Jag hade ångest i några månader över lånet och investeringen och skuldsättningen.  Sen dess har priserna gått upp och upp. Snittpriset i Stockholm är nu 52 kkr och i min förening tror jag vi kommer över 60 kkr efter de senaste försäljningarna. Så genom att bara sitta still i båten ökar min virtuella icke-realiserade icke-förmögenhet (jag har ju trots allt lån). Det är fascinerande att följa.

För några veckor sen frågade David mig om jag hade lust att ta en tur till Luleå i flyttskåpbil, lasta in ett bohag och köra tillbaka ner till Stockholm. Jag tvekade inte så länge – lite att göra på jobbet, tid att ta ut och utsikt för en skön roadtrip lockade. Jag tror inte jag någonsin åkt bil norr om Gävle förut, så vi talar verkligen vyvigdning.

Jag mötte upp David vid Vretens tunnelbanestation i tisdags strax efter 12 och sen började vi resan längs med E4:an norrut. 11 timmar senare, inkl pauser, var vi framme. Vi körde tvåtimmarspass och betade av 90 mil på fem lika långa körpass. Ganska lagomt. Vi packade flyttlass på onsdagen och brände ner på torsdagen igen.

Snabbrecension av vägen: generellt riktigt bra kvalitet. Jag skulle tro att 75% av sträckan var motorväg eller 2+1-väg. Segt var det bara mellan Uppsala och Gävle, genom Sundsvall samt mellan Skellefteå och Piteå.

Godbitar från resan:

• ligga bakom ett LGF-släp instängd i 1+2-väg
• möta pensionär på elhandikappmoppe på vägrenen
• vidunderlig utsikt från Höga Kusten-bron
• frånvaro av AC i 90+90 mil
• 5-0-seger mot Island i EM-kvalet
• tillfredsställelsen att 3d-pussla ett flyttlass och allt bohag bara glider in och låser varandra
• nästan-roadkill av ekorre (fanskapet sprang över vägen precis framför bilen och vänder vid mittlinjen. Nästan roadkill var ordet.