Tig och lid!

Jag och Mathias funderar ibland över konstiga frågor vi fått på arbetsintervjuer, och vilka frågor vi själva skulle vilja ställa om vi fick chansen. I ett rent teoretiskt resonemang så gillar jag frågor som inte har med det aktuella jobbet att göra utan som är mer resoneringsfrågor. Å andra sidan skulle jag hata att få dem på en intervju.

En fråga jag fått i verkligheten är ”Har du en garderobsserver?” Inte så dum fråga, kom lite oväntat och sa faktiskt en del om mitt teknikintresse.

Annars har jag spekulerat fram följande laddning:

”Är du bra på att orientera?”

”Om du vore en gnu, skulle du då beta ensam eller i flock?”

”Betänk följande situation: Du kommer in på en toalett; det finns tre dörrar – herrar, damer och handikapptoalett. Herrtoaletten är upptagen. Vilken av de andra två väljer du? Eller väntar du tills herrtoaletten är ledig?” (givet manlig sökande)

Hmz. Jobbet har dragit igång en ny utmaning – åka öppet spår i Vasaloppet. Jag gick på det. Dags att börja träna.

Anders tipsade mig om en skiva jag borde äga. Nu äger jag ju inte skivor, men jag kunde ju inte låta bli att tanka hem skivan. Vilken praktnostalgi!

Allt från susandet från en bootande Amiga till skrapet från en punktmatrisskrivare (dubbelrad) till ljudet av ett Robotics 14.4 modem. Jag var lite missnöjd med ljuded från en TAC2-joystick tills de kom till den klassiska supersprinten med ett idiotryckande i spaken. Det här kan vara det absolut nördigaste jag nånsin lyssnat på; jag är dessutom i extas. Ny sms-signal? Ny ringsignal? Möjligheterna är oändliga.

Lars Vegas Trio gjorde ett tappert försök med sina Svenska Skoterljud, men detta är bättre. Mycket bättre. Anders äger en särskild plats i himlen.

Det är fascinerande att oavsett till vilken indisk restaurang man kommer till kan man räkna med tre saker:

• Man får god mat
• Det är trångt mellan borden
• Man blir förolämpad / tvingas be om ursäkt för att man existerar / får fel mat / vfsh

Dagens lunchrestaurang, Indian Garden, hade helt lysande mat, löjligt trångt mellan borden och Johan fick vänta på sin mat ganska många minuter efter att vi andra fått vår. Ett normalt besök på indisk restaurang, alltså. Frågan är om det finns nån utbildning man måste gå för att få starta en indier i Sverige? Hur man sumpar en beställning på bästa sätt, hur man kryddar vindaloon och hur man behandlar kunder som om de bara är i vägen. Det är, som sagt, fascinerande. Och gott.

Jag sitter och chattar med lite vänner så här på kvällen och i stereon rullar Paul Potts, mobiltelefonförsäljaren från England som blev upptäckt i Englands Talang 2007 och tog hem hela rasket med sitt suveräna operaframträdande. Det lustiga är att min nästa bok på olästalistan är ”Pol Pots leende”. Paul måste vara nöjd med sina föräldrar.

Mitt engagemang i bostadsmarknaden i Stockholm eskalerar. Jag undrar var det ska sluta. Det började med att jag köpte min lägenhet osedd med min syster som visningskontrollant.

I våras ringde David en dag och undrade om jag ville hänga med på visning. Jovars, jag hängde på. Vi körde bad cop – good cop med mig som ond frågvis kompis och David som den snälle som bara ville betala. Lisa hade faxat ner fullmakt från Luleå och David skrev på för båda efter att fått okej från mig (nåja, ungefär så gick det till). Varpå Lisa fick en perfekt ursäkt – ”Om jag inte gillar lägenheten när jag ser den första gången så är det ditt fel, Jonas”. Tackar så mycket. Det köpet gick bra i alla fall, de bor ju fortfarande kvar efter tre månader…

Nu senast är det Mathias som är på jakt efter bostad i Stockholm, också på distans. För två helger sen gick jag och Mathias mor på visningar och klämde, kände (inte på varann) och bedömde lägenheter i Sumpan och Solna. Idag ringde Mathias och ville diskutera köp eller icke-köp på en lägenhet han vunnit budgivningen på. Efter mycket ångest och världssmärta blev resultatet att han till slut bestämde sig för köp. Så kommer vi bara till den lilla detaljen om kontraktsskrivande. Det lutar åt att M skickar upp en fullmakt till mig eller Charlie (alternativ proxyköpare) som får skriva på rasket.

Så nu undrar jag var det ska sluta. Är det nån annan som vill flytta till Stockholm och behöver proxy? Kommer jag själv okynnesköpa en lägenhet i Vladivostok bara för att (osedd, givetvis)?

Min gode vän och gamle kamrat David har precis blivit farsa till en liten Alvin. Jag ska ut och besöka underverket i eftermiddag. MMSet utlovar en liten feting, precis som det ska vara.

Namnkommittén är lite besviken över att de rekommenderade förslagen ”Nintendo Karlsson” eller möjligtvis ”Bastardo Karlsson” inte föll i god jord. Det här är andra nederlaget för kommittén, Martins Amanda blev inte heller en Nintendo. Vi omgrupperar och hoppas på bättre lycka vid nästa nedkomst. Oklart vem. Men det ska bli en Nintendo iaf.

Så var det klart, nu har jag skaffat nytt jobb! Det blir till att konsnylta på Netlight Consulting framöver. Jag börjar den 24e, så jag har skaffat mig lite arbetslöshetsperiod till… jag lär hinna bli ypperst uttråkad, vilket är hela syftet med manövern.

Det sägs att ”kemisk lycka är den bästa lyckan”. Det ligger förvisso mycket i det, men det går också utmärkt att köpa sig till lycka. Det har jag gjort – nu är suktandet över och det står ett skinande blankt PS3 i mitt vardagsrum. Mathias agerade utmärkt stöd och fick mig att spendera ytterligare mer pengar än vad jag tänkte – precis vad man behöver av en kompis. Lycka.

Vi tillbringade lördagsnatten med att klämma, beundra och spela – buggy-sladdande, helikopernedskjutande och allmänt röjandes. Underbart. För att få till det optimala spelande möblerade vi om en smula – soffbordet fick vika hädan och soffan ställdes på perfekt avstånd om två meter från tvn , precis så att man blev sjösjuk av spelen men utan att se några pixlar. Lycka.

Observanta läsare har noterat att jag länkat till Börsdagboken i min länklista till höger. Det är ett litet projekt som jag och Mathias driver tillsammans. Vi får se var det landar…