Tig och lid!

Mycket seg uppgång efter 4h sömn. Lämnade in tvätt, duschade, läste under ett träd. Lunchade med Mathias, satt på verandan på eftermiddagen. Rosa Bussarna bjuckade på buffé och vi körde igång förfest på öl och pringles. Inte så överdådig buffé men trevlig fest (återigen).
Föregående inlägg Nästa inlägg

Uppgång 07, frukost 07.30 för transport mot Uganda.
Stilla bussliv, stannade i Musanze för proviant.
Gränsen mot Uganda kom fort oh det gick bra att lämna Rwanda. Infart till Uganda snårigare pga visering. Lunch på gränsen. Det visade sig omöjligt att växla på ugandiska sidan så vi drog i oss gulaschsoppan och lastade in igen.
Stannade i närmsta stad för att växla på bank. Det visade sig otroligt trixigt att växla och det tog lång tid. Jag plockade ut från ATM i stället, grymt smidigt. I väntan på växlarna spelade vi volleyboll med lokalbefolkning, drack öl, lekte med menthos och cola, stukade tummen, växlade rwandiska franc mot ugandiska shilling.
Efter två timmar lastade vi upp och for mot Bukare. Stannade för pissepaus några gånger (andra bussen körde bussfest), njöt av utsikten. Vid sextiden utlovades vi att vi snart skulle vara framme. Vid nio havererade den andra bussen och för att få lugn och ro att fixa dieselpumpen flyttade andra bussen över till oss. Första reaktionen var ”käften och låt oss relaxa”, men snart började vi festa ikapp. Alla sjöng för födelsedagsbarnet Victor och det var riktigt god stämning.
Efter en stund togs beslut på att skeppa in alla till campingen, en halvtimme bort. Där fortsatte festen till tidigt på morgonen vid Lake Bunyonyi.
Föregående inlägg Nästa inlägg

Sprang på dass några gånger under natten. Mysigt.
Disigt men uppsprickande, planen var enkel – bad och sol. Riktigt fin strand mot Lake Kivu. Bad, sol, varmt i vattnet.
Till lunch gick vi iväg längs strandpromenaden i jakt på hotell. M och jag hamnade på ett fint 4-*igt, Stipphotel. Riktigt god mat, långsam betjäning.
Efter lunch spelade vi spel, slöade i solen, frisbee.
Fest på kvällen, Rikard ledde salsalektion.
Föregående inlägg Nästa inlägg

Skönt att sova få på bussarna. Gick vid åtta, i hungerdesperation började vi förbereda frukost i väntan på att Kristina & Henrik kom tillbaka med lite ost och sånt.
Vi gick mot stan på sightseeing och vykortsjakt, misslyckades fatalt med båda. Mycket folk på stan, vi gick igenom marknaden där det såldes välgörenhetsskänkta kläder. Vi rekade lunchställe och gick tillbaka till bussarna. Där inleddes operation ”ladda elektronik”. I jakt på kabelvinda bröt vi av ett lastluckehandtag… Vi tattade kabelställ från hotellet och fyllde på lite elektricitet.  Lunch inne i stan på turist-afrikansk buffé med sedvanlig avsaknad av kryddor.
Vid bussarna rådde smärre tristess vilket lekfarbröderna M, V&J löste med frisbee, fotboll och mästerskap i rese-TP.
Efter en stund började andra gorillagruppen troppa in och vi förberedde avförd mot Gisenyi. Åkte mellan kullar, mycket bananträd och terassodlingar. Inte mycket naturlig växtlighet kvar, men överallt var det grönt. Vi rullade ner mot Lake Kivu och parkerade på en camping/bar precis vid stranden.
M, V & jag gick i hungerpanik mot stan, missade en avtagsväg och hamnade på bakgator utan restauranger. Till slut gick vin in på ett café med afrikansk buffé. 1 500 pix för ljummen mat. Vi blev mätta men inte nöjda. Vid ett bord satt tre afrikanska tjejer och garvade åt oss under hela ätandet. Vita män är tydligen underhållande.
Vid campingen blev det sen öl resten av kvällen.
Föregående inlägg Nästa inlägg

Vi gick upp 05.30, packade och käkade (kaffe, toast, omelett). Lastade upp i jeeparna och åkte en kilometer till parkhögkvarteret, där det var full aktivitet. Vi skrev in oss och väntade sen på gruppindelningen. När frågan kom om den långa vandringen dök upp anmälde vi oss frivilliga direkt. Efter en stunds väntan meddelades det att vi var tvungna att avvara två personer. Efter lite diskussion klev Liza och V av. Två tyskar anslöt i stället, oklart varför.
Vi gick avsides i gruppen och vår guide anslöt och berättade att vi skulle träffa Suza-gruppen, 29 gorillor inklusive 4 silverbacks, 1 tvillingpar (4 år gamla). Vi lastade upp och jeepades iväg till vulkanen. Vi kördes på dåliga vägar till ca 2 500 möh. Där fick vi vandringsstavar och guiden övertalade de med tyngst ryggsäckar att låta bärare ta hand om det. Det märktes att det var olustigt för svenskarna att låta en billig afrikan göra slitgörat.
Vulkantoppen var täckt i dimma, det var 18-20 grader och helmulet med touch av dimma även på vår nivå.
Kl  9 gav vi oss iväg uppför sluttningarna. De var täckta av terrasser där det mest odlades potatis och prästkragar (såldes för insektsmedel). Allt gjordes för hand. Några barn vallade getter och vi såg också enstaka kor. Vi höll ett högt tempo uppför. Guiden visade olika växter längs vägen, bland annat eukalyptus. Under hela vägen upp passade jag på att krossa eukalyptusblad och dra i mig doften, funkade fint som luktsalt.
Jag kände av höjden lite men hade inte med några alvedon. Det gick bra ändå. Efter 1,5h vandring nådde vi regnskogen. Gränsen var skarp, som en vägg av bambu. Guiden berättade att gorillorna flyttat sig under tiden och att vi sen skulle ta en annan väg ner. Sen gick igenom hur man agerar runt aporna och slutligen drog vi på oss heltäckande klädsel och knatade in i den täta regnskogen. Det lutade fortfarande kraftigt uppför och växtligheten var väldigt tät, man sköt hela tiden undan grönt. Den rwandiska bränn-nässlan sved rejält, även genom byxorna. Efter ett tag övergick bambun i mer trädartad regnskog och dimman tilltog. Vi såg nästan inga djur, bara lite fjärilar och några få insekter.
Efter ca 1,5h i regnskogen ökade radiotrafiken och vi mötte upp spårarna som följde gorillor och vi mötte upp spårarna som följde gorillorna. Vi lämnade väskor, mat och dryck och stavar och sen träffade vi gorillorna.
Efter den första adrenalinkicken blev jag mest frustrerad över att gorillorna envisades med att ta titta bort, att ljuset var så dåligt att det var svårt att fota.
En gorillahanne kom springande längs stigen och slet med sig en spårare, bara en halvmeter från mig. Action!
Gorillorna rörde sig bort från oss så vi tvingades följa efter. De satte sig på en sluttning och vi såg uppåt 20 gorillor samtidigt, inklusive ledarhannen. Mot slutet av den allokerade timmen gick vi riktigt nära några gorillor och fick till slut några bra bilder.
Vägen ner gick fort, i lätt duggregn. Sammanlagt var vi ute i 5,5h, en redig promenad. Passade på att stretcha vid jeepen innan vi fick våra gorillacertifikat och återvända till Musanze, där den andra halvan väntade på oss så att de kunde åka upp till gästhuset.
Vi käkade gott till lunch, som inföll 10h efter frukost… och med bara tre snickers och 1,5l vatten som tillbehör under vandringen.
Gick till campingen (som var nån slags pastoralhem), duschade varmt och gick sen och åt ölade med M, V, Mattias och Maria. Tidig läggning.
Föregående inlägg Nästa inlägg

Inget inplanerat förrän lunch och vi tog en slappardag vid poolen. Våra slaskbollar funkade fint. Inte så varmt, mulet och disigt. Kortspel, läste bok, spekulerade om gorillor. Victor var med i matlaget och avvek för att laga lunch, vi andra spelade kort och försökte jämka alla house rules.
Lunch, pasta och välkryddad köttfärssås. Sen packning för gorillaturen, en övernattning + själva vandringen. Halva gänget från vardera buss packade för safari, övriga rådde ihop allt för att ta bussarna till Musanze. Jag var snabbt färdigpackad och hjälpte till att surra bord och bänkar på taket.
JK Safari kom till kl 13 med 4 bilar till campingen. Vi delade upp oss, vätande in den sent anländande AK och for sen iväg. Lite märklig stämning, de kvarvarande såg ut som om de tog farväl för alltid.
Vi rullade norrut mot Musanze. Bra vägar och man förstod snabbt varför Rwanda kallas ”de 1 000 kullarnas land”. Väldigt vackert, mycket upp och ner.
Framåt sen eftermiddag skymtade vi vulkankäglorna uppe i diset. Vi svängde in på ett guest house och började fördela oss på fyrbäddsrummen. Vi hade gott om tid att fördriva så det blev öl och sen invigde vi Rikard i Spank the Monkey. Ölen var stor och tokbillig (800 RFr / 72 cl) och till buffémiddagen var vi lagom form. Buffén var riktigt trevlig och faktiskt ett par klasser bättre än Afrikan Bites, fast det var liknande rätter.
Efter maten drog vi oss tillbaka till salongen och den öppna spisen och snackade skit tills skamgränsen kl 21 uppnåtts.
Föregående inlägg Nästa inlägg

Vi vaknade när solen gick upp och pallrade oss ner från busstaket. Till frukost serverades, hör och häpna, mörkt bröd! M och jag var klara snabbt med frukost så vi frivilligdiskade de gemensamma grejorna. En lokalanställd gjorde snabb business på att sälja vatten vid bussarna, med bara en hundrings pålägg.
Vi for iväg mot en kyrka där folkmord begåtts. Småprat i bussen och den rätta bussåkarkänslan började infinna sig. Massa människor längs vägen, skolbarn som vinkade.
Kyrkan hade bevarats som den var efter folkmordet. Ca 5000 människor i mördades i vad de trodde var en fristad. Kläder hade sparats och låg kvar i kyrkan. Vi skänkte lite pengar och studerade lokalbefolkningen lika mycket som de studerade oss.
Vi åkte sen till ytterligare en kyrka där 10 000 mördades i och omkring. Man fick gå ner i kryptan där de bevarat skallar och ben. Jobbigt att mötas så nära med morden.
Sen får vi till Genocide Memorial Centre och gick omkring på det fantastiska museet i en dryg timme. Man gick lite långsammare, eftertänksamt, och tittade. Efteråt fanns inte så mycket att säga. ”Så hemskt” kändes tomt.
Vi tog bussen in mot stan och stoppade vid Hotel Milles Collines, ”Hotell Rwanda”, där många klev av för att luncha. Vi var några som åkte en bit till, till ett moment över 10 slaktade belgiska FN-soldater. Sen gick vi in mot stan, landade på Chez Robert där nästan alla andra pinkare satt. Big mistake.
Efter en timmes väntan kom ägaren ut och förklarade på franska att spaghettin var slut, men att vi skulle få biff i stället. 40 hungriga minuter senare kom så maten in och vi attackåt, beställde in notan och pep i väg i svarttaxi tillbaka till campingen.
Snabb tvagning i iskalla duschar och sen skulle hela gänget iväg på välkomstmiddag. Halva Kigalis taxiflotta väntade på oss. Restaurangen hette Africa Bite och serverade smaklösa rwandiska rätter. Cassava, matbananmos, ris, jordnötssås, majsgröt, köttgryta, stekt fisk. Vi satt mysigt ute i trädgården, jag, M, Jenny och Maria, under ett avokadoträd. Under middagen informerade Kristoffer om gorillasafarin och det ställdes många frågor. Förväntningarna ökade rejält på vandringen.
Vi tog taxi till campingen och ett gäng avslutade kvällen runt poolen med öl.
Föregående inlägg Nästa inlägg

Landningen oerhört hård, härligt. 2 timmar stopp i Addis på en meningslös flygplats. I någon spännande etiopisk byråkrati fick man innan boarding lämna fram boardingpasset för att få en svart prick i det. Oklart varför. Vi boardade planet och flög mot Kigali. Mathias spottade Victoriasjön från fönsterplats. Vi satt tillsammans och kunde återuppta den klassiska traditionen att… ehh… mäta flygstolsbätet mot stolen framför.
Till slut landade vi i Kigali och vi möttes av soldis och 25 grader. Inga problem genom passkontrollen (jag kan fortfarande passnumret utantill) och väskorna kom som de skulle, till skillnad från bussarna. Medans vi väntade passade vi på att växla lite, men det gick inte att köpa vatten där.
Till slut kom en buss som skeppade oss till ett hotell, La Palisse. Där stod en blek Trisse och väntade. Vi började organisera oss, Vicke hjälpte till med mat och jag och M köpte vatten. Sen blev det käk ,lite förhållningsorder och snabbdisk (praktiskt med papperstallrikar). Efter lunch blev det öl vid poolen i väntan på mer info.
Anders och Daniel körde all info om resan vid poolkanten. Ungefär samma regler som förra gången. Det visade sig att ungefär hälften är gamla pinkare…
Efter infon utbröt Den Stora Organisationen i bussen och det packades upp, packades, packades om i en timme. Sen försvann folk åt olika håll, några skulle lyssna på föredrag i folkmordscentret, andra till centrum för att käka. Vi beställde väl en fem-sex taxis till hotellet och det tog bara nån timme för alla att komma i väg.
Vi var sista taxin mot restaurang La Republika. Färden dit var klassiskt afrikansk med dubbelomkörning, möte med scootrar var som, etc. Kostnad 6 500 RFr, en 65 spänn. På restaurangen hade de andra pinkarna satt sig tillsammans och beställt. Jag, V&M och en snubbe, Per, tog ett eget bord. Mkt humana priser. Jag beställde kött med grillad motake, ngn form av banan. När maten kom visade sig motaken smaka precis som potatis, fast i bananform. Spännande sås till, stark så att det brände i munnen. Till efterrätt tog vi in en kanongod fruktsallad. Vicke fegade ur och skyllde på magrisken.
Tog en svarttaxi hem (7 000 RFr) och installerade oss på taket. Jag gick från lakan till sovsäck till frysa på någon timme.
Föregående inlägg Nästa inlägg

Mathias möter hemma hos mig vid lunch och sen gör vi de sista ärendena på stan, lunchar, äter glass på Kungsholms Glassfabrik och köper svalkande folköl på 7-11. Vi möter Victor på Centralen och tar Arlanda Express utåt. Vi börjar omedelbart kontrollera varandras resfeber.
Ute på Arlanda tar nåt snabbt på McDonalds och sen möter vi upp vid Forex. Där står redan en hop Rosa Bussare och snart får vi biljetter. Vi unga killar får också en specialtilldelning i form av tre lådor med servopump, fruktsoppor och första förbandskit.
I kön till incheckningen börjar namnpresentationerna och det sociala minglet kan börja.
Vi har gott om tid och i väntan på flighten så vi hinner småprata med andra resenärer. Det är många som är resejunkies.
Flighten mellanlandar i Rom; på väg dit får jag en hel rad för mig själv och hinner powersova lite. Ethiopian har riktigt skabbiga flygplan, delar sitter löst och inredningen mycket sliten. I Rom fylls sedan planet, mycket handbagage. En snubbe släpade ombord tre väskor… Jag omplacerades bredvid en nunna som hade uppenbara problem med teknikaliteter, typ brickan i armstödet.
Sov dåligt hela vägen till Addis Abeba.
Nästa inlägg

Helena & Nicklas fick i går morse en liten kille, Oliver (förmodligen), på Danderyds sjukhus. Allt verkar ha gått bra även om alla är väldigt trötta.

Jag hoppas kunna besöka den nybakade familjen i början på veckan då de kommit hem från BB.

Sign,

Stolt Morbro