Tig och lid!

Vi vaknade när solen gick upp och pallrade oss ner från busstaket. Till frukost serverades, hör och häpna, mörkt bröd! M och jag var klara snabbt med frukost så vi frivilligdiskade de gemensamma grejorna. En lokalanställd gjorde snabb business på att sälja vatten vid bussarna, med bara en hundrings pålägg.
Vi for iväg mot en kyrka där folkmord begåtts. Småprat i bussen och den rätta bussåkarkänslan började infinna sig. Massa människor längs vägen, skolbarn som vinkade.
Kyrkan hade bevarats som den var efter folkmordet. Ca 5000 människor i mördades i vad de trodde var en fristad. Kläder hade sparats och låg kvar i kyrkan. Vi skänkte lite pengar och studerade lokalbefolkningen lika mycket som de studerade oss.
Vi åkte sen till ytterligare en kyrka där 10 000 mördades i och omkring. Man fick gå ner i kryptan där de bevarat skallar och ben. Jobbigt att mötas så nära med morden.
Sen får vi till Genocide Memorial Centre och gick omkring på det fantastiska museet i en dryg timme. Man gick lite långsammare, eftertänksamt, och tittade. Efteråt fanns inte så mycket att säga. ”Så hemskt” kändes tomt.
Vi tog bussen in mot stan och stoppade vid Hotel Milles Collines, ”Hotell Rwanda”, där många klev av för att luncha. Vi var några som åkte en bit till, till ett moment över 10 slaktade belgiska FN-soldater. Sen gick vi in mot stan, landade på Chez Robert där nästan alla andra pinkare satt. Big mistake.
Efter en timmes väntan kom ägaren ut och förklarade på franska att spaghettin var slut, men att vi skulle få biff i stället. 40 hungriga minuter senare kom så maten in och vi attackåt, beställde in notan och pep i väg i svarttaxi tillbaka till campingen.
Snabb tvagning i iskalla duschar och sen skulle hela gänget iväg på välkomstmiddag. Halva Kigalis taxiflotta väntade på oss. Restaurangen hette Africa Bite och serverade smaklösa rwandiska rätter. Cassava, matbananmos, ris, jordnötssås, majsgröt, köttgryta, stekt fisk. Vi satt mysigt ute i trädgården, jag, M, Jenny och Maria, under ett avokadoträd. Under middagen informerade Kristoffer om gorillasafarin och det ställdes många frågor. Förväntningarna ökade rejält på vandringen.
Vi tog taxi till campingen och ett gäng avslutade kvällen runt poolen med öl.
Föregående inlägg Nästa inlägg