Tig och lid!

Mitt engagemang i bostadsmarknaden i Stockholm eskalerar. Jag undrar var det ska sluta. Det började med att jag köpte min lägenhet osedd med min syster som visningskontrollant.

I våras ringde David en dag och undrade om jag ville hänga med på visning. Jovars, jag hängde på. Vi körde bad cop – good cop med mig som ond frågvis kompis och David som den snälle som bara ville betala. Lisa hade faxat ner fullmakt från Luleå och David skrev på för båda efter att fått okej från mig (nåja, ungefär så gick det till). Varpå Lisa fick en perfekt ursäkt – ”Om jag inte gillar lägenheten när jag ser den första gången så är det ditt fel, Jonas”. Tackar så mycket. Det köpet gick bra i alla fall, de bor ju fortfarande kvar efter tre månader…

Nu senast är det Mathias som är på jakt efter bostad i Stockholm, också på distans. För två helger sen gick jag och Mathias mor på visningar och klämde, kände (inte på varann) och bedömde lägenheter i Sumpan och Solna. Idag ringde Mathias och ville diskutera köp eller icke-köp på en lägenhet han vunnit budgivningen på. Efter mycket ångest och världssmärta blev resultatet att han till slut bestämde sig för köp. Så kommer vi bara till den lilla detaljen om kontraktsskrivande. Det lutar åt att M skickar upp en fullmakt till mig eller Charlie (alternativ proxyköpare) som får skriva på rasket.

Så nu undrar jag var det ska sluta. Är det nån annan som vill flytta till Stockholm och behöver proxy? Kommer jag själv okynnesköpa en lägenhet i Vladivostok bara för att (osedd, givetvis)?