Tig och lid!

Fredagen bjöd på ett steg framåt och ett steg bakåt i mitt upplevda åldrande. Först på jobbet, i ett litet konferensrum där åtta utvecklare och åtta datorer stängt in sig så var det somliga som led av en trafo som påstods tjuta högfrekevent. Jag hörde naturligtvis inte ett smack, och jag är fortfarande inte helt övertygad om att det faktiskt lät nåt överhuvudtaget. Jag tror att den yngre generationen måste se över sin tinitus. Därefter, på systemet, fick jag visa körkortet. Och det är oerhört tillfredsställande. Eller ett tecken på att jag måste skaffa dyrare smak på mina ölmärken. Oklart vilket. Jag väljer att tolka det som att jag fortfarande ser ut som en tjugoåring. Eller kanske till och med artonåring. Dock med något nedsatt hörsel.

Annars har jag satt igång mitt nya samlingsprojekt, som är nån slags del två av ett tidigare projekt. För några år sen köpte jag alla nyöversättningarna av Tintin-albumen på ett bräde – fantastisk läsning. Nu fortsätter jag trippen med att försöka samla på mig alla Asterix & Obelix-album. Jag hittade tre oanvända på ett serietek igår, och njuter storligen över serierna. De har inte tappat ett spår sen jag plöjde dem för 15-20 år sen utan har snarare vunnit ytterligare i takt med att jag blivit äldre och visare och fått mer skruvad humor. Å andra sidan, hur kan man gå fel med karaktärsnamn som Comix, Seriella och Prefix. Fantastiskt.

”Han har en mörk uppsyn” – från ”Romarnas skräck”, ett uttryck som levt kvar i min hjärna i tjugo år. Det här med indoktrinering av barn, det verkar fungera.