Tig och lid!

Vi var på jakt efter en ny lägenhet till konsulter i Oslo, konsulter som kommer nästa vecka. Lite brådis alltså. Calle letade rätt på ett bra objekt på nätet och bestämde visning redan samma kväll. Lägligt nog passade det bra med en middag mellan jobb och visning och vårsolen i Oslo inbjöd till en liten sittning nere på Aker Brygge. Vi möttes upp, tog ett informellt veckomöte och efter stund anslöt även Andreas. Det var lite kaos hos serveringspersonalen, man hade normal stängt på måndagar men krögaren hade gjort helt om när solen bröt ut och hade öppet ändå. För vår skull? Det annars folktomma Oslo – det är ju ändå påskvecka – hade samlat sig nere på bryggan, så det var ett riktigt beslut av krögaren.

Calle och jag begav oss till lägenheten som låg väldigt centralt och fint. Krypavstånd från en av våra kunder. Firma Lennartsson och Lincoln charmade in sig hos ägaren och det blev kontraktskrivning direkt. Calle tog hand om kontraktet, jag tog hand om lägenhetsägarens fyra-månaders-son som efter en stund kurade ihop sig till en mysig boll i min famn. Firma Lennartson och Lincoln, tre visningar, tre kontrakt. Oslagbart.

På vägen hem gick vi förbi Stortinget. En talkör skanderade något. En hop människor satt på gatan och blockerade trikkarna. Av rent samhällsintresse gick vi närmare och frågade en av de övervakande poliserna vad som demonstrerades mot. Eller för. ”Sri Lanka. Eller tamilerna. Jag vet inte riktigt…”. Skönt uppriktig. Men det hände inte så mycket, så vi kunde vandra hemåt i måndagsnatten. En helt vanlig måndagskväll i Oslo.