En vecka kan gå oerhört fort och inget egentligen har hänt, eller så kan det gå oerhört fort och massor har hänt. Den här veckan var en sån händelserik vecka.
Det var fortsatt misär i Calles och min lägenhet – ingen tv och inget internet. Gudarna var emot oss.
Under måndagen hittade jag en annons för en tvåa på Frogner (motsv Vasastan/Östermalm) till ett lämpligt dyrt pris och i bra skick. Jag drog snabbt iväg ett mail till mäklaren, fick omedelbart en tillbakaringning och så hade vi gjort upp om visning på tisdagen. Annars hade Calle precis börjat sitt nya uppdrag så jag var själv från firman på kontoret, som vi i och för sig delar med några andra företag, så jag var inte helt ensam.
På tisdagen dök fyra till från Netlight upp på kontoret för några dagars arbete. Plötsligt var det fullt ös och liv på kontoret igen. Kvällen tillbringade vi med det Första Veckomötet med pizza från Pepes och Ringnes (but of course). När vi mötat färdigt gick vi ner till Champagnerian och firade starten för firman. Champageneria? Jepps, Oslo kan det där med lyx när de vill. En vanlig bar som specialiserat sig på de lite fina njutningarna här i livet.
Nu hoppade jag lite i tiden… för det fanns mer att fira. Mötte mäklaren vid lägenheten, jag var tydligen den förste spekulanten på plats, tog en snabb titt och konstaterade att den matchade bilderna från annonsen bra. Hittade inga uppenbara fel så jag frågade mäklaren om det var okej om jag slog till direkt. Jovars, sa han. Jag ska bara avboka de andra sex visningarna jag har bokat. Greit! Lägenheten var min! Skrev kontrakt på onsdagen, bokade in fredagen för nyckelöverlämning. 37 välplanerade kvadratmeter, tvättmaskin, diskmaskin, the works. Till och med platt-tv, tallrikar och bestick ingick!
Sen mötte jag den norska byråkratin. Jag försökte fixa en hemförsäkring till lägenheten. Möttes över telefon av ”Norskt personnummer? Nehej. Norskt D-nummer? Nehej. Dröj ett tag”. Men det ordnade upp sig till slut, men det var uppenbart att telefonkillen inte längre kunde följa standardmanus. Haha!
Resten av arbetsveckan ägnades mest åt att hjälpa till på en offert mot ett norskt bolag, som lämnades in på fredagkvällen.
Lördagen blev stora vandringsdagen. Oslo bjöd på strålande fint väder och det var dags för mig att flytta till den nya lägenheten. Jag packade mina väskor för att i tur och ordning gå två vändor. Jorå, på pappret ett bra drag, fint att utnyttja det fina vädret etc. Men det visade sig vara rätt långt. Och väskorna var rätt tunga. Men jag överlevde och gick mina två rundor i alla fall. Sen var det bara att släpa upp sängen från källaren, skruva på ben, hämta bäddmadrass och jag var på plats! Från inneboende i företagslägenhet till visning till kontrakt till nyckelöverlämning till inflyttning till första strykpasset på sex dagar. Inte illa!
Annars planerar jag första hemfärden, som måste ske snart. Jag har exakt ett par skor på mig, de väldigt praktiskt konsultpjucken, så jag kan inte ens ut och springa på kvällarna. Bah.
4 responses so far ↓
kaboing // okt 12, 2008 at 17:47
Jag måste blogga oftare, det blir för långa inlägg.
Alma // okt 12, 2008 at 21:59
Eller kombinera – blogga oftare och skriva långa inlägg.
Grattis till nya lyan! Somligt är inte värt att oroa sig över, allt ordnar sig på ett eller annat sätt, det kan man vara säker på. Nu ska jag bara ramla över den där vindsateljén i New York.
Fru Hassmund // okt 14, 2008 at 17:50
Apropå
”Jag har exakt ett par skor på mig, de väldigt praktiskt konsultpjucken, så jag kan inte ens ut och springa på kvällarna. Bah.”
Jag har också exakt ett par skor på mig när jag är utomhus för jag använder vanligen bara ett par åt gången. Men du kanske redan har anpassat dig efter konstiga norska vanor!?!
kaboing // okt 15, 2008 at 19:25
Alma: Tack! Jag ser fram emot att hälsa på dig i NY :)
Fru: Bah!
Leave a Comment