Tig och lid!

Det är bara att konstatera – i min löparrunda runt Råstasjön och Lötsjön är det Spanarna som regerar i lurarna. Bara ett problem – programmet är 40 minuter och jag avverkar uppvärmning + runda + hemvändning på 35 minuter. Ilandsproblem (obs: inte Islandsproblem).

Den som gör Spanarna absolut mest lyssningsvärt är Jessika Gedin, och framförallt hennes fantastiska avslutningar på spaningen – små språkliga smörgåsbord som man vill spola tillbaka och lyssna på igen (om det inte vore så fippligt att hala fram lyssningsapparaturen när jag älgar fram längs strandkanterna). Förutom Jessika så tillhör även Per Naroskin favoriterna. Han lägger ofta en naturvetenskaplig vinkel på spaningarna som bryter av på ett intressant sätt. Vem kunde veta att musspermier hade små hakar på huvudena så att spermier från samma pappa kan simma tillsammans och därmed har större chans att befrukta ägget? Nä, precis. Ni ser. Nu vet jag. Och jag vill veta mer. Och hur det påverkar min framtid.

Annars då? Det är väl dags att pensionera hr Hallberg, som hade sin storhetstid med Helena von Zweigbergk och Jonas Gardell på nittiotalet. Numera ägnar sig mest åt att kokettera med sin spelade obildning av vad som sker på Internet eller att jäsa över i spaningar om just ingenting alls. Ganska ointressant.

Och… annars då? Det tar vi en annan dag. I väntan på nya avsnitt från Mammas Nya Kille.