Tig och lid!

Äventyren i Oslo fortsätter. Calle och jag som delar lägenhet, tillbringade en stillsam lördagkväll i lägenheten (utan vare sig tv eller internet – misär). Calle nyss hemkommen från en ambitiös löprunda, ståendes i duschen. Jag ”skulle bara” koppla in min externa usb-disk i ett eluttag… det där lite trixiga eluttaget som vi undvikit tidigare, eftersom det saknade skyddshölje i plats. Nåja, hur svårt kan det vara? Lite blixter senare var det svart i lägenheten då jordsfelsbrytaren löste ut. Calle var lite förvirrad inne i den lite mörkare duschen, men vi löste snabbt upp det omedelbara problemet genom att ta fram våra mobila ficklampor – de bärbara datorernas skärmar lyste upp fint.

Så, jakten på proppskåpet började. Vi försökte hitta det i hallen. Ingen lycka. Inget i köket. Inget i sovrummen. Inget i vardagsrummen. Det fanns helt enkelt inget proppskåp. Jag gick ut i trapphuset och hittade några lovande luckor i väggen – låsta. Varken jag eller Calle kände till några nycklar, så det var bara att bita i det sura äpplet och ringa på grannarna. Från första dörren tvärs över hörde jag lite ljud från lägenheten, men det var ingen som öppnade. Från lägenheten till vänster tittade en ung kille ut, som efter lite tafatta förklaringar från mig och lite pekande mot vår mycket mörka hall fattade problemet och visade mig på luckorna i trapphuset – fast på halvvåningen ovanför! Aha! Mycket hjälpsamt! En av dem stod dessutom redan halvöppen och killen sa att det var vår box. Jag inspekterade innehållet i boxen, hittade jordfelsbrytaren (som inte var utlöst…), tänkte ”Äh va fan” och tryckte på utlösaren för brytaren. Calle rapporterade snabbt inifrån lägenheten att det fortfarande var mörkt. Jaha?

Dörren från tvärs-över-lägenheten öppnades och ut sticker en gammal tant ut huvudet och säger ”Nu var du visst i min box!”. Härnäst får hon syn på Calle i vår hall, som står med handduk runt höfterna. Tantens ansiktsuttryck säger allt: ”De håller på med homoerotiska lekar i mitt hus!”. Underbart. Helt underbart dessutom att hon stått och lyssnat med örat mot ytterdörren under hela tiden. Jag tog snabbt tag i den potentiellt penibla situationen och frågade om hon visste vilken box som var vår. Jodå, och hon hade nycklar till den också. Så det var snabbt gjort att öppna rätt box, trycka på rätt brytare och åter få ström i lägenheten. Calle kunde äntligen duscha färdigt, vi skapade på ett lätt och naturligt sätt en fin ice-breaker med grannarna och vi har nu slutat använda det lite farliga eluttaget.