Tig och lid!

Vi gick upp 05.30, packade och käkade (kaffe, toast, omelett). Lastade upp i jeeparna och åkte en kilometer till parkhögkvarteret, där det var full aktivitet. Vi skrev in oss och väntade sen på gruppindelningen. När frågan kom om den långa vandringen dök upp anmälde vi oss frivilliga direkt. Efter en stunds väntan meddelades det att vi var tvungna att avvara två personer. Efter lite diskussion klev Liza och V av. Två tyskar anslöt i stället, oklart varför.
Vi gick avsides i gruppen och vår guide anslöt och berättade att vi skulle träffa Suza-gruppen, 29 gorillor inklusive 4 silverbacks, 1 tvillingpar (4 år gamla). Vi lastade upp och jeepades iväg till vulkanen. Vi kördes på dåliga vägar till ca 2 500 möh. Där fick vi vandringsstavar och guiden övertalade de med tyngst ryggsäckar att låta bärare ta hand om det. Det märktes att det var olustigt för svenskarna att låta en billig afrikan göra slitgörat.
Vulkantoppen var täckt i dimma, det var 18-20 grader och helmulet med touch av dimma även på vår nivå.
Kl  9 gav vi oss iväg uppför sluttningarna. De var täckta av terrasser där det mest odlades potatis och prästkragar (såldes för insektsmedel). Allt gjordes för hand. Några barn vallade getter och vi såg också enstaka kor. Vi höll ett högt tempo uppför. Guiden visade olika växter längs vägen, bland annat eukalyptus. Under hela vägen upp passade jag på att krossa eukalyptusblad och dra i mig doften, funkade fint som luktsalt.
Jag kände av höjden lite men hade inte med några alvedon. Det gick bra ändå. Efter 1,5h vandring nådde vi regnskogen. Gränsen var skarp, som en vägg av bambu. Guiden berättade att gorillorna flyttat sig under tiden och att vi sen skulle ta en annan väg ner. Sen gick igenom hur man agerar runt aporna och slutligen drog vi på oss heltäckande klädsel och knatade in i den täta regnskogen. Det lutade fortfarande kraftigt uppför och växtligheten var väldigt tät, man sköt hela tiden undan grönt. Den rwandiska bränn-nässlan sved rejält, även genom byxorna. Efter ett tag övergick bambun i mer trädartad regnskog och dimman tilltog. Vi såg nästan inga djur, bara lite fjärilar och några få insekter.
Efter ca 1,5h i regnskogen ökade radiotrafiken och vi mötte upp spårarna som följde gorillor och vi mötte upp spårarna som följde gorillorna. Vi lämnade väskor, mat och dryck och stavar och sen träffade vi gorillorna.
Efter den första adrenalinkicken blev jag mest frustrerad över att gorillorna envisades med att ta titta bort, att ljuset var så dåligt att det var svårt att fota.
En gorillahanne kom springande längs stigen och slet med sig en spårare, bara en halvmeter från mig. Action!
Gorillorna rörde sig bort från oss så vi tvingades följa efter. De satte sig på en sluttning och vi såg uppåt 20 gorillor samtidigt, inklusive ledarhannen. Mot slutet av den allokerade timmen gick vi riktigt nära några gorillor och fick till slut några bra bilder.
Vägen ner gick fort, i lätt duggregn. Sammanlagt var vi ute i 5,5h, en redig promenad. Passade på att stretcha vid jeepen innan vi fick våra gorillacertifikat och återvända till Musanze, där den andra halvan väntade på oss så att de kunde åka upp till gästhuset.
Vi käkade gott till lunch, som inföll 10h efter frukost… och med bara tre snickers och 1,5l vatten som tillbehör under vandringen.
Gick till campingen (som var nån slags pastoralhem), duschade varmt och gick sen och åt ölade med M, V, Mattias och Maria. Tidig läggning.
Föregående inlägg Nästa inlägg