Tig och lid!

Det är fascinerande att oavsett till vilken indisk restaurang man kommer till kan man räkna med tre saker:

• Man får god mat
• Det är trångt mellan borden
• Man blir förolämpad / tvingas be om ursäkt för att man existerar / får fel mat / vfsh

Dagens lunchrestaurang, Indian Garden, hade helt lysande mat, löjligt trångt mellan borden och Johan fick vänta på sin mat ganska många minuter efter att vi andra fått vår. Ett normalt besök på indisk restaurang, alltså. Frågan är om det finns nån utbildning man måste gå för att få starta en indier i Sverige? Hur man sumpar en beställning på bästa sätt, hur man kryddar vindaloon och hur man behandlar kunder som om de bara är i vägen. Det är, som sagt, fascinerande. Och gott.