Just det ja, det är några som undrat om uppdateringar längs med resan. Från mitt håll blir det inga uppdateringar därför att jag tänkte köra en helt ned-/avkopplad resa utan internetaccess. Däremot såg jag igår att RB hoppas att några skickar statusuppdateringar till fejan, så det är möjligt att det kommer uppdateringar på RBs sida på fejan. Jag lovar att fota mycket och kanske kommer det en digitaliserad resedagbok efteråt.

I morrn vid lunchtid bär det av, jag kommer tillbaka i mitten av Juli.

Vikke och jag har börjat planera prylar att ta med, lägga upp idéer för aktiviteter och allt annat möjligt smått och gott. Vi är tokigt laddade!

Strax före jul blev jag stoppad, i sedvanlig ordning alltså, när jag skulle springa uppför trapparna i tunnelbanan. En mamma med barnvagn och jättekoffert skulle också uppför. Hon förklarade att hon inte orkade vänta på hissen och undrade om inte jag skulle kunna åka upp med jättekofferten så kunde hon ta barnvagnen? Jorå, man får ju ställa upp. Kofferten fick följa med mig upp. Jag – eder portier och tjänare. Borde hon ha dricksat?

Nästan ännu bättre var det när vi flög ner till Kanarieöarna i November. Vi hade landat, fått ut våra väskor och väntade en lång stund på barnvagnarna som gick som specialbagage. Jag spankulerade runt lite kring bagagebanden, turistryggsäck på och såg jäkligt äktsvensk ut. Då kommer det fram en liten spansk tant som stoppar mig och undrar var informationsdesken ligger. Man undrar lite hur hon tänker. ”Hmmm… jag är på en spansk flygplats. Jag undrar var informationsdesken finns. Jag frågar inte de tre snutarna som står och hänger där borta – jag frågar snubben som ser ut som om han kommer 500 mil härifrån. Han vet säkert var den ligger. Och han kan säkert spanska.” Hon var iofs rätt på det, jag visste var den låg och jag förstod vad hon sa, men jag kan verkligen inte ge riktningar på spanska. Så jag ryckte för en gång skull på axlarna och sa ”No hablo Español.”. En mycket besviken tant lommar iväg. Jag kände att jag svikit min image. Men jag var ju ändå på semester.

Oklar sensomoral på det här inlägget, känner jag.

Semestern var en blandning av släktsnyltning (både tigande och gavande), fjällvandring och slappning.

Några fina dagar i Stockholm blev det hemma hos systern + familj, i deras nya fina hus i Sollentuna. Tack vare att min bror + familj också bestämt sig för att snylta de dagarna fick jag sängplats i tvättstugan. Det gick fint, jag och torktumlaren blev riktigt bra vänner efter en stund.

Efter Stockholm passade systern + familj på att köra mig tillbaka till Norge och snyltgästa hos mig några dagar. Det blev härligt trångt i min lägenhet, speciellt som min rare systerson fick mitt sovrum för sig själv och därmed fick morbror Jonas smaka på luftmadrassen i några dagar. Men vad gör man inte för barnen… de är ju ändå vår framtid.

Därpå vankades det fjällsemester, Hemavan – Ammarnäs, med Anders och Julia. Vi hade tokröta med vädet – bara två regneftermiddagar då vi redan kommit fram till stugan. Japp, lyxvandring den här gången också, inga tält och vi köpte mycket mat på fjället. Allt för att hålla packningen lätt och fokus på vandringen. Jag har som vanligt skrivit resedagbok och hoppas plita in den på bloggen sen nån gång. Vilken dag som helst.

Och sen, tja. Nu är det jobb igen. As per usual.

Åh just det, jag agerade hotell åt herr Hellboy från Gorilla-resan. Jag fick åter ikläda mig rollen av Johnnie Mzungu. Succé som vanligt. Oslo fick höga betyg för bra indisk mat, låga poäng för den dyra maten. Så inga konstigheter, alltså. Favoritindiern heter för övrigt Aroma Tandoori och bör besökas om man passerar Frogner.

Och för övrigt har jag hittat en favoritfrisör här. På väg hem från jobbet, som till och med har öppet så länge som till 17. En raritet. Killerfeaturen är schamponering med hårbottenmassage… mmm… den kan man somna till.

Over and out.

När veckorna tar så mycket energi är det skönt att vila upp sig på helgerna. Men det har jag inte heller gjort. För två veckor sen var det statsbesök och firande av 17e maj, som jag redan skrivit om. Förra helgen var det återigen statsbesök med sedvanlig Oslo-rundtur, en mycket fin skogspromenad uppe i Nordmarka i lysande väder och sen toppade Anders och jag av helgen med en tur till Kon-Tiki-museet. Det är fortfarande mitt favoritmuseum här i Oslo. Under Nordmarkaturen konstaterade jag att de dojor jag dagen innan klassificerat som ”gamla men täta” inte var så täta som jag mindes dem… och när jag tänkte efter lite till så mindes jag att jag redan på Nordmarkaturen i november dissat dojorna. Dags att skaffa nya.

Ihelgen då? Jodå, full fart också nu. Jag hyrde en bil, stressade iväg från jobbet på fredagseftermiddagen och satte kurs mot Tiveden för Rosa buss-återträff. 400 gamla pinkare träffades en hel helg, åt och drack, pysslade och tävlade och blev brun- och rosabrända, allt i ett fantastiskt solsken. Jag hade förberett en intro-tävling på ipoden som vi rev av på lördagskvällen med gamla resegänget och några nytillkomna lyssnare, great success! Resten av kvällen på dansgolvet fick jag i min tur gissa trackslisteintroduktionsår och artister…

Framöver planerar jag kommande besök i Oslo (om två veckor igen) och eget besök i Tranås i juli för den återkommande logdansen. I slutet på juli blir det mer besök här i Oslo och sen bär det (troligen) iväg till fjällen, Hemavan-Ammarnäs. Den resan ska bara spikas och bokas upp, något av ett logistiskt härke. Ska bli kul att försöka få ihop det schemat.

Dessutom efterlyser jag resesällskap! Är det nån som är sugen på en fjordflukttur i slutet på juli? Jag tänker mig tåg från Oslo till Bergen, sen hyrbil och resa längs kusten upp till Trondheim och sen flyg tillbaka till civilserade trakter.

Jag hyrde i bil i Oslo och bilade upp till Sälen på lördagsförmiddagen. Stugan i Myrflodammen var bokad med flera veckors marginal, vilket var ovanligt duktigt av mig. Mina stugkamrater lyste med sin frånvaro dock… diverse skador och allmänt motstånd gjorde att jag fick stugan helt för mig själv. Jag hade ju inte tänkt åka Vasaloppet, men Johan (kollega) hetsade mig. Och sen hoppade han själv av…

Anyhoo, jag körde ner till startplatsen, fick min Vasalöpare (startbeviset) överlämnat av en kollega som agerade postkurir, tittade lite på kommersen i Stadiumtältet. Vi funderade på att köra ett skönt trick nåt år. Man tar inte med sig nån utrustning, hämtar ut nummerlapp och går sen in i tältet och köper en komplett utrustning med start från vindtäta boxershorts till stavar och pjäxor. Nån som är sugen? Jag lämnade in mina skidor för vallning och betalade goa pengar för det, men fick på köpet en trevlig pratstund med gubben som tog emot dem. Vi diskuterade hur många Sälenbygdsbor som jobbar i Oslo nuförtiden – 500 st.

Spenderade kvällen med att slökolla på Melodifestivalen och purrade sen, strax innan väckarklockan ringde igen… en stadig havregrynsfrukost senare och så stängde jag till om stugan och for ner till starten.

Otroligt mycket folk! 15 000 startande, plus anhöriga, plus funktionärer, plus media, plus plus. Häftigt.

Det var 9 grader kallt på morgonen, ganska lagom egentligen. Lallade in i startled 7 som i princip siste man, vid 07.15. När börjar folk boka plats i starten egentligen?

Starten gick ganska obemärkt förbi. Vi hörde i högtalarna att speakern sa ”Och där har starten gått” och några sekunder senare började det röra sig. Jag insåg snabbt att jag hade toppenglid och en del bakhalt… Upp för backen var det kö och stopp, hyfsat jobbigt att hänga på armarna, eftersom det inte fanns plats att sick-sacka i början.

Väl uppe på myrarna gick det rätt okej att åka, glidet var som sagt tipp-topp, men med min överkropp så orkar jag inte staka så länge i taget… nån gång ska jag säkert träna upp mig. Framåt Tennängsbacken funderade jag på om jag skulle valla på lite, men jag ville inte riskera glidet så jag skickade in lite energy bar och körde på uppför. Här nånstans började jag bli trött i låren, vilket skulle bli värre och värre under loppet.

Mellan Risberg och Evertsberg åkte jag och var mest sur på att det var så tråkig åkning. Mestadels slätt med en och annan liten kulle, inget spännande alls. Och jag visste att de 13 kilometrarna skulle avslutas med 2 km uppförsbacke i Evertsberg. Vid kontrollen kollade jag på klocken och såg att det inte skulle bli någon rekordtid i år, så där försvann lite av motivationen att ta ut sig till max in i mål. Jag fortsatte givetvis, det var inte tal om att bryta, men det lilla extra fanns inte där.

Sista halvan av loppet var rätt jobbigt, det ramlade ner lite snö och det var lätt motvind. Mina stumna lår stumnade allt mer och det var rätt surt att bli passerad av många åkare. Sista två milen var det mycket aktivitet längs med spåret vilket höll humöret uppe. Det och det toksöta kaffet som serverades i Eldris…

Jag kom in på 9:30:10 vilket får anses okej, men jag är inte särskilt nöjd, eftersom det är mer än en timme långsammare än förra året trots att förhållandena var rätt bra.

Söndagskvällen avslutades med Vasaloppskäk i Mora ishall och sen bilade jag hem till Oslo igen. En trave kaffe och mikropauser längs vägen såg till att hålla mig tillräckligt fräsch för bilkörningen. Stupade i säng vid halv-två-tiden.

Om jag kommer att åka fler Vasalopp? Tveksamt. Just nu är jag inte sugen alls. Och jag har sagt till Mathias att slå mig i huvudet om jag för det på tal igen.

Skadeläget så här två dagar senare ger ett fint skavsår på ”pektån” på högerfot, förmodligen orsakat av att jag tejpade stortån bredvid… såklart. Mycket lossnad hud under fötterna men annars okej. Stel som tusan i lår och rygg och kollegorna på nya uppdraget ler glatt när jag gubbstönar så fort jag ska lämna eller sätta mig i kontorsstolen.

Lägenhetsbytet blir av. Alla papper är skrivna och utflytt/inflytt blir första veckan i Mars.

Jag var nere i Malmö/Lund i helgen för Elsas dop och för att planera lite resor. Bilder från dopet hittas här, ni som har anvnamn/lösen sen tidigare kan använda det.

Det blev en mycket trevlig helg, om än lite kluven. Jag hade gärna stannat kvar hos släkt i Lund ett tag till men å andra sidan ville jag ju också hinna umgås med Victor och Johan. Höjdpunkterna under helgen var

• när Emil och Hugo lånade min kamera och fotade allt möjligt i konstiga kameravinklar, härligt spontana bilder
• Morot/citrus/pinjenöt-salladen med risotto och serranoskinkamiddagen hemma hos Victor
• Söndagsbrunchen på Sorl

Resegänget lyckades inte bestämma om nästa semester, men vi enades i alla fall om pinkåterträff i Tiveden och att fira sjuttonde Maj i Oslo. Alltid något.

Jag var i Stockholm för julfest med jobbet förra fredagen. Sekttema. Kåpor. Maskor. Fackeltåg. Lots of fun. Sen natt. Tidig morgon, plankade på tunnelbanan (inga svenska pengar…) och tåget ner till Linköping. Där träffade jag kårridårsgänget, bakade ånyo ett konstigt pepparkaksprojekt i form av en husvagn/tittskåp. Till Stockholm igen på söndagen, fikade med Sandra på stationen och diskuterade deckare, sen vidare till Arlanda och Gardermoen för att hälsas välkommen hem igen av 11 gradig kyla.

I måndags var det dags för den första lektionen i norska hos Folkeuniversitet i en specialkurs för oss Netlightare och några från AcademicWork. Det var fruktansvärt roligt och vi insåg att det verkligen är två helt olika språk och att det nästan är svårare att lära sig riktig norska när man kan svenska i grunden.
Tisdagskvällen bjöd på traditionellt veckomöte, något otraditionellt hemma hos mig. Men, det fanns en rimlig förklaring. Vi skulle baka lussekatter och kristyra pepparkakor för lussefikan hos våra kunder. Tyvärr misslyckades vi rätt grovt med den del av lussekatterna som inte alls ville jäsa, så det blev returmatch på onsdagskvällen med en rejäl revansch. Katterna blev kalasgoda! På onsdagen på väg till en kund passerade vi Rådhuset här i Oslo, samtidigt som herr Ahtisaari fick sitt fredspris innanför tegelväggarna. Så nära har jag inte varit ett Nobelpris förut!

I helgen gör jag comeback i Stockholm för att vara med om dopet av min systerson Oliver. Det ska bli väldigt kul att träffa alla igen!

Annars är det lite segt på dagarna på kontoret, har inte kommit ut på nåt riktigt uppdrag ännu. Jag pysslar med sälj och rekrytering, samt kontorstomtar i största allmänhet. Fixar post, smågrejor och annat pyssel som krävs för att driva företag. Idag blev det skumpa på kontoret för att fira ett sälj, en inlämnad offert, en seger över Posten och allmän brahet. En trevlig avslutning på onsdagen.

I helgen var jag hemma i Köping och firade fars dag och fars fölsedag, samt träffade övriga familjen inklusive min bipoläre (humörsvängningar, humörsvängningar) systerson Oliver. Mycket trevligt, även om Köpingsvädret lämnade lite övrigt att önska. På vägen hem med SJ stannade vi 20 minuter i Karlstad, där jag passade på att sträcka på benen och handla godis på Pressbyrån. Det visade sig att Pressbyrån vid Karlstad station har VÄRLDENS FÄRSKASTE Haribo-persikor. Tokigt mummiga.