Det finns en trave olika mallar att välja mellan, men det är inte helt enkelt att se vad man får. Vi hade det specifika kravet ”det ska gå att skriva bildtext till varje bild”. Det finns ingen sådan mall, så vi fick trixa lite för att få det som vi ville, och då fick vi jämka oss en hel del. Det slutade med att vi i princip satte en bild per sida. Om man inte har specifika krav på layouten finns det en smutt autolayout-knapp, som slumpar fram en snygg och varierad layout. Mycket smidig.

Det finns mycket begränsade möjligheter att redigera mallarna. I princip kan man välja hur många foton man vill ha på sidan och sen om det ska finnas en text eller inte. Texten går att formattera utanför iPhoto med ett trix: Skriv den i tex Word, formattera den med den stil (inkl justering) som du vill använda och kopiera den sedan till iPhoto, så blir det rätt.

Förhandsgranska kan man göra genom att högerklicka i boken och välja ”Skapa PDF”, som man sen tittar på i en vanlig pdf-läsare. Det är också så som boken skickas till tryckeriet, så det är lätt att se hur det exakta slutresultatet blir.

Vi beställde en bok om ca 90 sidor med hårda pärmar och omslag och då blev slutpriset dryga tusenlappen, inkl frakt. Boken verkar tryckas i Tjeckien och levereras med UPS, så det kan vara idé att beställa leverans till jobbet där man är säker på att det finns mottagare dagtid. Det är helt omöjligt att få UPS att berätta vilken tid de ska komma, så har man otur kan man få sitta hemma en hel dag innan leveransen sker. Total leveranstid verkar ligga på en knapp vecka, vilket är väldigt imponerande.

Kvaliteten på boken är hög och vi är otroligt nöjda. Hoppas att mottagaren också blir nöjd!

Regnskogsfeeling: check. Plåta fina fjärilar: o-check. Vi tänkte inte riktigt på att det var kallt ute och varmt och fuktigt inne. Våra fina, dyra kameror med massor av glaslinser immade igen på nolltid. Vi putsade. De immade igen. Vi putsade. De immade igen. Det var bara att ge upp och njuta av upplevelsen utan att plåta nånting. Läckrast tror jag var vattendropparna, från det konstgjorda vattenfallet, som pärlade sig på de dasslocksstora bladen (underbar ordföljd!). Lite tråkigt att det inte var fler fjärilar i luften; jag hade en mental bild på förhand av att konstant bli attackerad av jättefjärilar, men så roligt var det inte. Närmast var M som fick besök på sin hoodie, men han blev inte uppäten för det.

I fjärilshusshoppen fann jag ett praktexemplar av skojig pryl: ”The resurrection plant”. En slags mossa från Mexiko-trakten som klar sig nästan hur länge som helst utan vatten. Vid torka drar den ihop sig och blåser iväg med vinden tills  den kommer till fuktigare marker. Då suger den åt sig vattnet och tre timmar senare är den grön. Habegäret fyllde mig; jag var tvungen att köpa den. När jag kom hem arrangerade jag en komplicerad stativlösning för kameran och sen tog jag bilder var femtonde minut tills den vecklat upp sig. Resultatet blev en time-lapsefilm av hela härligheten.

Och på tal om time-lapse, lapa vatten och njuta i solen: I morrn dras det söderut på en veckas semester på kanarieholmarna. So long, suckers!

När jag satt på trikken fick jag dessutom bekräftelse på känslan, ett sms: ”Du e jäkligt lätt i stegen…” (kollega som alltså inte skulle med samma trikkk…)

Trikksprångmarschen har fått mig att fundera.

Det var en jäkligt god känsla att springa i ett par konsultdojan med tunn och mjuk sula. Det kanske kan vara nåt för löpträningen annars också? Jag har googlat runt lite och insett att det finns oerhört mycket religion kring ämnet… herregud. Allt från teorier om ”vårt ursprung på savannen” till att dämpning skulle påverka muskler och nerver på ett dåligt sätt . Men det finns lite sköna produkter också, det vore coolt att prova ett par FiveFingers till exempel.

Hm. De gamla gokartdojorna med lövtunn sula kanske skulle sitta som en kips?

22m15s på fem kilometer idag.

Den slutliga lösningen kanske är att lägga skokrämen direkt på fötterna och köra barfota?

Vi har gjort Oslo till fots, precis som vanligt under mina guidade tourer. Ett obligatoriskt besök på Nomaden, Slottet och Karl Johan. Kaffe på Kaffebrenneriet. Operan. Promenad längs Akerelva. Botaniska trädgården. Hemmafest med jättedålig skräckis. Promenad längs hela Bygdøykusten. Båt över till Aker Brygge. God italiensk mat med en liten dessert-extravaganza. Sen lite avslutande slapp i Frognerparken. Pust.

Helgen har gått i fotandets tecken. Jag och M har lekt med våra nya kameror. Jag har svurit över det usla kit-objektivet som medföljde, M har prisat sitt nya fasta objektiv och försökt lära sig ta motljusbilder. C lånade min kompaktkamera och visade sig ta de bästa porträttbilderna och en hel del orginella andra orginella vinklar. Många metafotografier. Jag och M har mycket att lära. Och jag måste köpa nya objektiv. Men det finns för många att välja på. Beslut, beslut.

På hemmafronten rapporterar min hyresgäst att säkerhetsdörren som nu är monterad gör att lägenheten är så tyst, så tyst. Härligt! Och dessutom ska hyresgästen flytta ut till september, efter att ha våndats länge men till slut slagit till på en egen lägenhet. Det verkar som om marknaden i Stockholm är helt crazy för tillfället. Dyrt.

Annars är jag återigen teknikfrälst- och förundrad. Nu kan jag sitta på dass, ta fram min ipod och byta låt på iTunes på datorn (trådlöst!) som är kopplad till mina högtalare (trådlöst!). Ach. Det är fascinerande.

Med mig på löprundan hade jag min nya gadget iPod Touch med tillhörande nike+ sensor. Sensorn sätts på skon och skickar sen data trådlös upp till ipoden om hur jag rört mig. På ett finurligt sätt kan jag sen lägga upp allt på nätet till allmän beskådan.

Efter att ha sagt hejdå till Calle utanför porten så gick jag mot dörren för att låsa upp. När jag fipplade med nycklar plingade det till i ipodlurarna. Nytt mail. Ipoden hade kopplat upp sig mot mitt nätverk, tvärs genom ytterdörren och laddat hem nya mail. Här fick jag en aha-upplevelse och kände starkt att jag var på väg in i framtiden. Det är oerhört coolt när alla prylar börjar prata med varandra. Nu väntar jag på bara på allt blir rfid-taggat så att man kan interagera med allt.

Jonas Lincoln, på väg in i framtiden alltså.

På allmän begäran (eller nåt), här kommer i alla fall en bild på en sju dagar gammal Oliver (två veckor gammal bild, alltså).
Annars då? Jorå, eftersom jag numera är en Apple Fanboi så måste jag hålla reda på viktiga rykten i apple-världen. Som att det ska hållas en presentation 5e September där man förväntas presentera nya Macbookar och iPod. Och varför är detta relevant? Jo, jag tänkte skaffa mig en iPod i somras, men enligt Mac Buyer’s Guide och försäljaren var det läge att avvakta, så nu får vi se vad den 5e September bringar för nyheter. Förhoppningsvis lite prissänkningar åtminstone.

Jag har haft ett projekt igång i två veckor. Jag ville ha lite mer färg i min gullrankekolonn i hörnet, så jag köpte två brudorkidéer och kastade in i den övriga växtligheten. Försöker verkar vara misslyckat, orkidéerna verkar inte alls trivas med att ha rötterna hängande fritt i luften trots att jag sprayar dem med vatten varje dag. Jag tänkte ge det några veckor till, det kanske tar lite tid innan de börjar interagera med sitt nya värddjur (gullrankan, inte jag).

(obs: bilden kan vara arrangerad. Klicka för större storlek…)