Hamnade bredvid två norrpersoner på väg till Stockholm, lätt förfriskade. Först trodde de att jag var dansk när jag svarade med min fulnorska, men det redde vi snart ut… Sen diskuterade vi lite vad jag gjort i Norge och jag berättade om mitt uppdrag på Call Norwegian och Norwegian, att jag lunchat med Bjørn Kjos och så vidare. Då säger killen: ”Kul, då kanske vi får läsa om dig i nästa nummer av den där?” och pekar på Norwegians In-flight Magazine. Jag ler brett och säger: ”Jag är med i det där numret.”. Ett reportage om Call Norwegian finns alltså i den här månadens utgåva av magasinet och där finns en bild på oss alla som jobbat där. Kul!

Apropå att flytta hem, jag var på skatteverket för två veckor sen och skrev in mig i folkbokföringen igen. Inga problem, men på blankettens fält för hur lång tid jag avsåg stanna i Sverige så var tydligen ”tills vidare” fel svar. På myndighetssvenska heter det ”permanent”. Jaja, det är ju nästan samma sak… När min också hemflyttande kollega Calle försökte skriva in sig, så blev det stopp. Han hade bara körkort med sig; inte passet. Och det var inte acceptabelt, minsann. Nejnej, ska man som svensk medborgare skriva sig i riket duger det minsann inte med en godkänd svensk legitimationshandling, utan det krävs ett pass. Frågan är om man inte kan åka till ambassaden i Oslo och hämta ut ett svenskt pass och identifiera sig med körkort. Nånstans känns det som om det finns en regel som skulle kunna behöva ses över lite…

Annars så ska det trots allt bli skönt att flytta tillbaka till lägenheten igen. Trots att jag letar efter en ny bostad, så är den gamla ganska gemytlig. För tillfället driver jag ett utrensnings- och uppröjningsprojekt, där jag kastar ut lite möbler innan jag hinner vänja mig vid dem igen. Så får jag plats till att skapa nytt. För tillfället är fokus på att fixa mysbelysning, så här i höstmörkret, för att slippa tända taklamporna. I posten ligger några paket som kanske eventuellt kan skapa den där känslan jag vill ha. Vi får se. Blir det lyckat får jag publicera lite bilder sen. Vital del i belysningspaketet är förstås belysning i mina växter – det finns inget som slår skuggorna som skapas av när en spotlights ljus filtreras genom bladverket på en grön växt.

Nu, tillbaka till en nyupphittad Leffe GW som jag missat att hitta förut. Med gotteri till.

I helgen var jag och föräldrarna i Bergen. Jättemysig tågresa tvärs över Norge och Hardangervidda. Min reseplanering missade Flåmsbanan – den måste jag åka nån gång. Bergen visade upp sig från sin bästa sida på lördagen, vi åkte Fløybanan till toppen, tittade ut över stan och promenderade sen ner. Bryggen-området (en sak att bocka av från världsarvslistan) var mycket mindre än jag förväntade mig, men när man gick bakom frontfasaderna så var det väldigt fint. Och extra pluspoäng för att folk bor i de gamla husen. Söndagen blev mer av klassiskt bergensiskt väder med regn blandat med mer regn. Vi hann med en sväng på det utmärkta akvariet och även en vända på Hansamuseet, som just denna dag var nedsläckt på grund av en spökdag för kidsen. Vi fick ficklampor i stället och kunde njuta av ett Hansahus innifrån. Yeah!

Annars är det mycket flyttrelaterat nu. Säga upp tv-licens, kolla regler för att skriva sig i riket igen, fixa hyrbil för att flytta hem alla grejor och kläder, styra upp lägenhetsöverlämning, ordna hämtning av smoking i Sthlm, titta över jämkning, planera fikadejter, synkronisera hämtning/lämning av andras prylar när jag ändå har bil, truga till sig lånelöfte, kolla lägenhetsannonser, flyttpacka, flyttstäda. Yeah!

Idag hade jag dessutom en telefonintervju för nytt uppdrag till jag kommer tillbaka. Intervjun gick utmärkt, mycket tack vare att kunden kollat upp mig med en tidigare kollega som rekommenderade mig varmt. Efter den inledningen kunde inget gå fel, och det gjorde det inte heller – vi signade senare på eftermiddagen. Det innebär att det blir pendling tillbaka till Oslo till mitten av Oktober, sen går jag rakt på nästa uppdrag. Yeah! (Detta visar också att det finns karma. Promise.)

Lyssar på Winnerbäcks nya på Spotify. Hittar inget som står ut från en intetsägande skiva. Jag går tillbaka till klassisk Winnerbäck i stället – Söndermarken. Yeah!

Just ja. I Bergen höll jag på att krocka med en tjej som såg ut precis som en kompis. Jag pratar exakt samma utseende. Kul! Och otäckt! Var är min doppelgänger? Yeah!

(För de som läsare som nu börjar nynna på Martins ”Yeah, yeah, wow, wow”. Sorry. Ingen ersättning utgår)

Vi har gjort Oslo till fots, precis som vanligt under mina guidade tourer. Ett obligatoriskt besök på Nomaden, Slottet och Karl Johan. Kaffe på Kaffebrenneriet. Operan. Promenad längs Akerelva. Botaniska trädgården. Hemmafest med jättedålig skräckis. Promenad längs hela Bygdøykusten. Båt över till Aker Brygge. God italiensk mat med en liten dessert-extravaganza. Sen lite avslutande slapp i Frognerparken. Pust.

Helgen har gått i fotandets tecken. Jag och M har lekt med våra nya kameror. Jag har svurit över det usla kit-objektivet som medföljde, M har prisat sitt nya fasta objektiv och försökt lära sig ta motljusbilder. C lånade min kompaktkamera och visade sig ta de bästa porträttbilderna och en hel del orginella andra orginella vinklar. Många metafotografier. Jag och M har mycket att lära. Och jag måste köpa nya objektiv. Men det finns för många att välja på. Beslut, beslut.

På hemmafronten rapporterar min hyresgäst att säkerhetsdörren som nu är monterad gör att lägenheten är så tyst, så tyst. Härligt! Och dessutom ska hyresgästen flytta ut till september, efter att ha våndats länge men till slut slagit till på en egen lägenhet. Det verkar som om marknaden i Stockholm är helt crazy för tillfället. Dyrt.

När veckorna tar så mycket energi är det skönt att vila upp sig på helgerna. Men det har jag inte heller gjort. För två veckor sen var det statsbesök och firande av 17e maj, som jag redan skrivit om. Förra helgen var det återigen statsbesök med sedvanlig Oslo-rundtur, en mycket fin skogspromenad uppe i Nordmarka i lysande väder och sen toppade Anders och jag av helgen med en tur till Kon-Tiki-museet. Det är fortfarande mitt favoritmuseum här i Oslo. Under Nordmarkaturen konstaterade jag att de dojor jag dagen innan klassificerat som ”gamla men täta” inte var så täta som jag mindes dem… och när jag tänkte efter lite till så mindes jag att jag redan på Nordmarkaturen i november dissat dojorna. Dags att skaffa nya.

Ihelgen då? Jodå, full fart också nu. Jag hyrde en bil, stressade iväg från jobbet på fredagseftermiddagen och satte kurs mot Tiveden för Rosa buss-återträff. 400 gamla pinkare träffades en hel helg, åt och drack, pysslade och tävlade och blev brun- och rosabrända, allt i ett fantastiskt solsken. Jag hade förberett en intro-tävling på ipoden som vi rev av på lördagskvällen med gamla resegänget och några nytillkomna lyssnare, great success! Resten av kvällen på dansgolvet fick jag i min tur gissa trackslisteintroduktionsår och artister…

Framöver planerar jag kommande besök i Oslo (om två veckor igen) och eget besök i Tranås i juli för den återkommande logdansen. I slutet på juli blir det mer besök här i Oslo och sen bär det (troligen) iväg till fjällen, Hemavan-Ammarnäs. Den resan ska bara spikas och bokas upp, något av ett logistiskt härke. Ska bli kul att försöka få ihop det schemat.

Dessutom efterlyser jag resesällskap! Är det nån som är sugen på en fjordflukttur i slutet på juli? Jag tänker mig tåg från Oslo till Bergen, sen hyrbil och resa längs kusten upp till Trondheim och sen flyg tillbaka till civilserade trakter.

Det är lite kul att se sjuttonåriga killar knata runt i folkdräkt, pratandes i mobiltelefon och toppa med ett bar Tompan-pilotbrillor. Nere på Karl Johans gate marscherade barn och orkestrar upp mot slottet där kungafamiljen hälsade med vinkningar. Jättemycket folk, norska flaggor och gemyt. Det var en härlig stämning och blå himmel och strålande sol.

Men tillbaka till folkdräkten som sitter som en kips, så att säga, och jag har nu blivit inspirerad. Är det inte dags att återuppväcka folkdräkten även i Sverige? Okej, att det kommer att ta några år, men nån gång ska vi börja. Kanske börja försiktigt med en liten knätofs (om man är hemmahörande i Dalarna….). Är det nån som vet hur Köpings folkdräkt ser ut? Risken är förstås att den ser för täskig ut, och då dör ju hela idéen direkt, hehe.

Calle och jag begav oss till lägenheten som låg väldigt centralt och fint. Krypavstånd från en av våra kunder. Firma Lennartsson och Lincoln charmade in sig hos ägaren och det blev kontraktskrivning direkt. Calle tog hand om kontraktet, jag tog hand om lägenhetsägarens fyra-månaders-son som efter en stund kurade ihop sig till en mysig boll i min famn. Firma Lennartson och Lincoln, tre visningar, tre kontrakt. Oslagbart.

På vägen hem gick vi förbi Stortinget. En talkör skanderade något. En hop människor satt på gatan och blockerade trikkarna. Av rent samhällsintresse gick vi närmare och frågade en av de övervakande poliserna vad som demonstrerades mot. Eller för. ”Sri Lanka. Eller tamilerna. Jag vet inte riktigt…”. Skönt uppriktig. Men det hände inte så mycket, så vi kunde vandra hemåt i måndagsnatten. En helt vanlig måndagskväll i Oslo.

Jag är på ovanligt bra humör idag. Vaknade i god tid, städade hela lägenheten långt innan normal lunchtid, bestämde mig för att trotsa det mulna och kalla vädret och promenerade ner till Aker Brygge för att utse ett favoritkafé. Gick in på Kaffebrenneriet på Vestbaneplassen, fastnade snabbt för färskpressad apelsinjuice (från en mycket cool apparatik) och bestämde att juicen behövde kompletteras med lite kaffe också. I ett modigt ögonblick satte jag mig ute och ungefär då, just då faktiskt, hade solen trängt igenom molnlagren. Sen blev jag säkert kaféets sämsta kund eftersom jag kunde hålla ut på juicen och kaffet i flera timmar men jag känner inte så dåligt samvete för det eftersom jag, just jag, gick före och drog folk till uteserveringen. Jepps. Hann läsa ut en bok om en barnsoldat – bra story, sämre bokhantverk – och påbörja en till om populärekonomi.

Resten av eftermiddagen har jag försökt undvika att skriva en veckorapport och lyckats alldeles utmärkt med det. Till den grad att det blev en löprunda där kommisarie Bäckström ledsagade mig runt det vanliga spåret.

Och det blev premiär på balkongsittning idag. Så snart jag övervunnit min höjdrädsla så kommer det säkert kännas mer naturligt att sitta där, långt upp på sjätte våningen, med utsikt över takåsarna och bergen bortom Oslo. På samma sätt som diskmaskin-i-lägenhet-premiären avklarades med mersmak i förra lägenheten har det nu uppstått ett visst balkongbehov efter mitt livs första balkonglägenhet. Vi får se om det håller av sig, men det lovar gott.

Jag har givetvis fortfarande inte skrivit veckorapporten. Men nu börjar jag få slut på andra saker att sysselsätta mig med…

Off I went, och omedelbart kände jag att det var ett tag sen jag sprang.. jag fick leta reda på en ny löprunda med lagom längd eftersom min utgångspunkt nu flyttat sig lite. Två varv i Frognerparken blev det, och det var inte direkt en yster Jonas på grönbete, snarare en vintertung Jonas i snöslask.

Bättre nästa gång?

Flytten, med hjälp av hyrbilen, tog tre timmar. En timme packning, en timme flyttning, en timme återlämning av bil. När jag packat allt såg drabbades jag av kluvna känslor: Åh, så skönt att det gick fort att packa. Och. Har jag inte mer grejor än så här?

Lägenheten känns lite större än den gamla, men de nya kvadraten har inte inneburit någon ny feature på extraplatsen så det spelar inte så stor roll egentligen.

Tisdagen tillbringades på jobb, jobb, jobb hos kunden och sen veckomöte med kollegorna på konsultkontoret. Hemma igen var jag tvungen att jobba lite till. Stackars mamma som skypade in insåg att jag inte riktigt hade tid att småprata och la snabbt på.

Onsdagen blev flyttstädning på kvällen, och sen den fina netlighttraditionen med rust-burgare. Rust är en restaurang (rustaurang?) som har blivit vårt stamhak. I snitt är vi nog där varannan vecka och tar en rust-burgare och öl. Speciellt när det kommer nya konsulter till Norge så planeras det in ett besök. Alla måste invigas i ritualen. Vad är det som är speciellt med rustburgaren? Det är att man inte väjer för mycket smak. Osten på är gorgonzola. Tillbehören bredvid är välkryddad potatisklyftor och vitlöksklyftor. Himmelskt gott och mättar perfekt.

Idag har jag så lämnat över nycklarna till gamla lägenheten och kom faktiskt hem i tid för att för första gången se lägenheten i dagsljus.

Helgen kommer förmodligen tillbringas delvis på Ikea. Jag måste köpa nån up-light för att råda bot på mörkret i storstugan. Torkställning. Kudde och täcke (jag sover i sovsäck för tillfälllet…). Skohylla. Lampor. Det blir nog lite att konka på på bussen.