Det var min favorittröja att ha på jobbet, perfekt att ha över skjorta och under kavajen. Tunn, smidig. Och tröjan minimerade ytan som behövde strykas på skjortorna.

Men, nu är tröjan lite mindre. Väldigt mycket mindre. Den följde med övrig 40-graders tvätt i går och när maskinen bubblat, rumlat, tumlat färdigt så kom den ut igen, väldigt mycket mindre.

Vikke uppmanade mig att pröva den och skicka en bild, vilket jag gjort. Tröjan slutar käckt nånstans mellan naveln och bröstvårtorna… ärmarna klarade sig bättre, men det ser fortfarande ut som om Dr Alban har på sig en skjorta i storlek 37/38. Eller, som jag kommenterade till Vikke: ”lite som en rumänsk 14-årig gymnastflicka. Eller 19-årig, man ser i alla fall ingen skillnad på dem”. Men väldigt fit, extremt fit faktiskt.

Bilder? Not safe for blogging.

Först ringde jag surt upp Skandiabanken för att höra om det gick att ordna manuellt. Si, det gick ikke. I slutet på ett längre samtal och efter att supporten surfat information på bankid.com (”jo, det står här att du måste vara folkbokförd”) fick jag till slutet frågan ”Men kan du inte skaffa ett norskt BankID då?”. Jo för tusan, det kan jag visst göra. Men jag tror inte att SVENSKA skatteverket nöjer sig med det.

Så gick turen vidare till SBAB. Där hade man förutsett vissa problem kring BankIDets införande och smart lagt in det i förstavalet i menyn för telesvaret. Jag fick prata med en lätt bonnig supportman som glatt meddelade att BankID var det enda sättet att logga in. Nej, det gick inte att ordna manuellt. Icke.

Här nånstans bestämde jag mig för att det här personligt och reda ut problemet, till min fördel. Om det så krävdes att jag skulle bli rättshaverist.

Jag mailade Skatteverkets huvudkontor.

Jag försökte hitta någon support på BankID.coms hemsidor. Det går inte, för det finns inte. Däremot har man publicerat ledningens kontaktuppgifter så jag mailade tekniska chefen med ungefär samma innehåll som till Skatteverket (”Jahaja, jag är utlandssvensk, hur tänkte ni nu då?”).

Det var här som mina försök att bli rättshaverist ändade, för jag fick svar inom en timme. BankID hade nyligen ändrat reglerna så att man inte längre behövde finnas i SPAR-registret. Ytterligare trettio minuter senare fick jag mer information från BankID-ansvarige på Skandiabanken. ”Det kommer i höst”.

Luften gick ur min stridsvilja. Vad ska man göra åt sån plötslig service?

Det finns bara en sak kvar att göra. Att jävlas med skatteverket. De har fortfarande inte svarat på mitt mail.

Det finns förresten fler utlandssvenskar med samma problem…

• Flyga helikopter
• På allvar kunna säga ”Have your people call my people”
• Skaffa ett hus med tornrum (och därmed också ett torn)
• Klara mer än hälften av frågorna på rosa och brun kategori i TP
• Beta av alla världskulturarv
• Gifta mig rikt
• Skriva in antingen Guru eller Överstepräst på yrke i en visumansökan
• Bygga det efterlängtade helautomatiska blomkrukebevattningssystemet

Men varför borde man på Söder? Jo, där kan man ställa ut kassen med pant och lodisarna plockar upp den på fem röda… här på överklass-Kungsholmen måste man släpa med sig skiten till ICA själv. Och på köpet få nån slags skamkänslor på vägen; ”mhm, han släpar på burkar, japp. Säkert plockade ur soptunnor. Japp. Untermensch. Japp. ”.

Andra bloggar om: genus, män, kvinnor

I våras ringde David en dag och undrade om jag ville hänga med på visning. Jovars, jag hängde på. Vi körde bad cop – good cop med mig som ond frågvis kompis och David som den snälle som bara ville betala. Lisa hade faxat ner fullmakt från Luleå och David skrev på för båda efter att fått okej från mig (nåja, ungefär så gick det till). Varpå Lisa fick en perfekt ursäkt – ”Om jag inte gillar lägenheten när jag ser den första gången så är det ditt fel, Jonas”. Tackar så mycket. Det köpet gick bra i alla fall, de bor ju fortfarande kvar efter tre månader…

Nu senast är det Mathias som är på jakt efter bostad i Stockholm, också på distans. För två helger sen gick jag och Mathias mor på visningar och klämde, kände (inte på varann) och bedömde lägenheter i Sumpan och Solna. Idag ringde Mathias och ville diskutera köp eller icke-köp på en lägenhet han vunnit budgivningen på. Efter mycket ångest och världssmärta blev resultatet att han till slut bestämde sig för köp. Så kommer vi bara till den lilla detaljen om kontraktsskrivande. Det lutar åt att M skickar upp en fullmakt till mig eller Charlie (alternativ proxyköpare) som får skriva på rasket.

Så nu undrar jag var det ska sluta. Är det nån annan som vill flytta till Stockholm och behöver proxy? Kommer jag själv okynnesköpa en lägenhet i Vladivostok bara för att (osedd, givetvis)?

I världsarvsstaden Trinidad, Kuba, bodde vi på ett Casa Particular (kubansk motsv till B&B) under några dagar. Under några dagar bodde där även en engelsman, Matt, ca 30 år gammal.

Vi satt på balkongen och läste och skrev resedagböcker när Matt kommer utklivandes och undrar vems schampo som är kvarglömt i duschen.

It’s mine, svarar jag.

Matt ser lite fundersam ut. It has some text on it, ‘Styrka och glans’. What does that mean in Swedish? frågar han.

Well, something like ’strength and shine’ svarar jag på oklanderlig engelska.

Matt ler och förklarar: In English, ‘glans’ mean ‘the end of the penis’. 

Sen dess har det varit omöjligt att duscha utan att tänka på den här historien.

Mathias hade tagit med sig dragspel och gitarr till stugan; jag kompletterade med ukulele och notböcker. På eftermiddagen jammade vi loss med varierande dåligt resultat. Jag har toksvårt att hantera ett hederligt knappdragspel. När vi delade broderligt på bälgaspelet (jag tog basdelen, Mathias diskanten) fick vi i alla fall till några låtar gemensamt.

Det blev sill, dill, gräslök, gräddfil, potatis, köttbullar, sällskapsspel och mer strängplinkande in på sena natten.  Mathias dominerade in ”Otis Redding” som svar på en Genifråga; jag drog ner gapande hakor med ”Algots” från ingenstans på en fråga.

Några usla ordvitsar föddes även under kvällen. Håll till godo:

”Rom bryggdes inte på en dag.”

”Skicklig tennisspelande orm? Sir Väs.”