Hamnade bredvid två norrpersoner på väg till Stockholm, lätt förfriskade. Först trodde de att jag var dansk när jag svarade med min fulnorska, men det redde vi snart ut… Sen diskuterade vi lite vad jag gjort i Norge och jag berättade om mitt uppdrag på Call Norwegian och Norwegian, att jag lunchat med Bjørn Kjos och så vidare. Då säger killen: ”Kul, då kanske vi får läsa om dig i nästa nummer av den där?” och pekar på Norwegians In-flight Magazine. Jag ler brett och säger: ”Jag är med i det där numret.”. Ett reportage om Call Norwegian finns alltså i den här månadens utgåva av magasinet och där finns en bild på oss alla som jobbat där. Kul!

Hela gänget (typ 100) möttes upp på Arlanda kl 07.30 i lördags, enligt specifikation iförda smoking. Classy. Vi fick ut resekit som visade sig bestå av adidassneakers i firmafärgen lila, och med firmanamnet tryckt på sidan. Stylish! Var och en lämnade in en femhunka i slutet kuvert (oklart användningsområde) och sen gick vi igenom säkerhetskontrollen. Kärt återseende med många gamla kollegor som jag inte sett sen förra konferensen och en hel del nykomlingar också, för den delen. En briljant tanke senare så stod vi några stycken och tog dagens första öl som frukost, fast med usel tajming eftersom vi precis skulle borda. Lite snabbdricka senare så var vi bordade och taxade iväg.

Men vi kom inte upp i luften. Precis efter pådrag så bromsade piloterna in och körde in på taxibanan. En omboot senare av lämpligt system så gjorde vi ett nytt försök. Men nej. Tillbaka till gaten, och en tekniker kom in och bootade om samma system. Nytt startförsök. Men nej. Tillbaka till gaten, och den här gången fick vi besked om att vi skulle byta plan. Fotbollslandslagets plan var på väg upp från Bromma och medan vi väntade började vi riva av lite konferens vid gaten… agilt. Med det nya planet kunde vi så äntligen lyfta mot … München!

Landade ett par timmar sent. Svidade om till sneakers (till smoking, snyggt!) och blev bussade ut på vischan till ett mysigt gasthaus/camping/whatever där vi grillade, drack öl och hade oscarsutdelning för de bästa händelserna i firmans 10-åriga historia.

Sen, framåt kvällningen, in i bussen igen. Hög stämning och Sound of Music-singalong i bussen. Nu var det också dags att lägga på kajalen (obligatorisk utrustning), och stämningen höjdes ytterligare. Framme i München visade det sig att det blev film – kultklassikern Rocky Horror som visats på samma biograf i 35 år.

Efter filmen, promenad genom München till en nattklubb där vi gled in, fortfarande extremt classy i smoking och sneakers. Mingel och fest. Under kvällen så kom det fram en kille till mig som visade sig jobba på adidas högkvarter i München och störtgillade våra skor. Så jag tror vi är en snackis där den här veckan…

Denna överdådighet tar ut sitt pris, vilket visade sig i boende. Tvåmanstält på en camping i utkanten av München. Kallt. Svårhittat. Konstigt. Tidig uppgång (aber natürlich), frulle på campingen. Söndagens outfit: Helvitt. Givetvis med sneakers.

Nästa anhalt blev Müllersches Volksbad, ett anrik bad där vi njöt av varmt bad, ångbastu och nakna och ogenerade tyskar… efter nån timme i spat (hihi) hade vi nästan glömt bort den kyliga och miserabla natten.

Lunch intogs på en klassisk München-krog, vars namn jag redan glömt bort. Efter detta mer konferensande, där somliga hade vissa problem att hålla sig vakna… inte jag dock, pigg och fräsch. Oklart varför.

Sista anhalten för dagen… Oktoberfest! Sista dagen på ölfestivalen, och vi hade biljetter och bokade bord i det största ”tältet”. Till tonerna av tysk umpabumba vandrade så 100 knasiga svenskar iförda vita kläder. Vi blev snabbt en turistattraktion i oss själva, vid sidan av bayerska lederhosen, ölbärande mastiga kvinnor och alla turister. Tältet rymde 10 000 personer, och var ett av många. Fett. Riktigt bra stämning, umpabumbaorkestern spelade Bohemian Rhapsody och det var kärlek överallt. Härligt! Sjukt bra stämning!

Sent på kvällen tog vi vårt chartrade plan hem och landade mitt i natten på Arlanda igen. En skön helg rikare, en helgs sömn fattigare.

I helgen var jag och föräldrarna i Bergen. Jättemysig tågresa tvärs över Norge och Hardangervidda. Min reseplanering missade Flåmsbanan – den måste jag åka nån gång. Bergen visade upp sig från sin bästa sida på lördagen, vi åkte Fløybanan till toppen, tittade ut över stan och promenderade sen ner. Bryggen-området (en sak att bocka av från världsarvslistan) var mycket mindre än jag förväntade mig, men när man gick bakom frontfasaderna så var det väldigt fint. Och extra pluspoäng för att folk bor i de gamla husen. Söndagen blev mer av klassiskt bergensiskt väder med regn blandat med mer regn. Vi hann med en sväng på det utmärkta akvariet och även en vända på Hansamuseet, som just denna dag var nedsläckt på grund av en spökdag för kidsen. Vi fick ficklampor i stället och kunde njuta av ett Hansahus innifrån. Yeah!

Annars är det mycket flyttrelaterat nu. Säga upp tv-licens, kolla regler för att skriva sig i riket igen, fixa hyrbil för att flytta hem alla grejor och kläder, styra upp lägenhetsöverlämning, ordna hämtning av smoking i Sthlm, titta över jämkning, planera fikadejter, synkronisera hämtning/lämning av andras prylar när jag ändå har bil, truga till sig lånelöfte, kolla lägenhetsannonser, flyttpacka, flyttstäda. Yeah!

Idag hade jag dessutom en telefonintervju för nytt uppdrag till jag kommer tillbaka. Intervjun gick utmärkt, mycket tack vare att kunden kollat upp mig med en tidigare kollega som rekommenderade mig varmt. Efter den inledningen kunde inget gå fel, och det gjorde det inte heller – vi signade senare på eftermiddagen. Det innebär att det blir pendling tillbaka till Oslo till mitten av Oktober, sen går jag rakt på nästa uppdrag. Yeah! (Detta visar också att det finns karma. Promise.)

Lyssar på Winnerbäcks nya på Spotify. Hittar inget som står ut från en intetsägande skiva. Jag går tillbaka till klassisk Winnerbäck i stället – Söndermarken. Yeah!

Just ja. I Bergen höll jag på att krocka med en tjej som såg ut precis som en kompis. Jag pratar exakt samma utseende. Kul! Och otäckt! Var är min doppelgänger? Yeah!

(För de som läsare som nu börjar nynna på Martins ”Yeah, yeah, wow, wow”. Sorry. Ingen ersättning utgår)

Annars har jag under dagen följt stackarna som åkt Öppet Spår i kraftigt snöfall. Snön gjorde allting segt och tungt och omintetgjorde alla rekordförsök. En sms-rapport från en kollega säger ”det värsta jag varit med om”. Min positiva energi för Vasaloppet nästa helg fick sig just en törn… men det kommer säkert gå bra, jag har köpt nya längdåkarstrumpor. Det kommer att gå minst tio minuter fortare i dem. Minst. Promise.

Från den västra rikshalvan kan vi annars rapportera att vi följer kronfallet (det svenska) med intresse. Tack vare att jag får lön i den inte lika ostabila norska kronan kan jag se min lön (med svenska ögon mätt) skjuta i höjden. Tråkigt nog har jag de flesta utgifter i Norge, så det spelar egentligen ingen roll. Men på pappret ser det bra ut, och det är ju ändå det viktigaste!

Ett ställe där man tar med sig sin bärbara dator/netbook/wtf och pluggar in i en skärm, tangentbord, mus och internet. Voila. Du har just hyrt dig en kontorsplats för en timme där du inte behöver sitta med ett litet tangentbord eller liten skärm utan faktiskt få något gjort.

Any takers?

Annars är det lite segt på dagarna på kontoret, har inte kommit ut på nåt riktigt uppdrag ännu. Jag pysslar med sälj och rekrytering, samt kontorstomtar i största allmänhet. Fixar post, smågrejor och annat pyssel som krävs för att driva företag. Idag blev det skumpa på kontoret för att fira ett sälj, en inlämnad offert, en seger över Posten och allmän brahet. En trevlig avslutning på onsdagen.

I helgen var jag hemma i Köping och firade fars dag och fars fölsedag, samt träffade övriga familjen inklusive min bipoläre (humörsvängningar, humörsvängningar) systerson Oliver. Mycket trevligt, även om Köpingsvädret lämnade lite övrigt att önska. På vägen hem med SJ stannade vi 20 minuter i Karlstad, där jag passade på att sträcka på benen och handla godis på Pressbyrån. Det visade sig att Pressbyrån vid Karlstad station har VÄRLDENS FÄRSKASTE Haribo-persikor. Tokigt mummiga.

Det var fortsatt misär i Calles och min lägenhet – ingen tv och inget internet. Gudarna var emot oss.

Under måndagen hittade jag en annons för en tvåa på Frogner (motsv Vasastan/Östermalm) till ett lämpligt dyrt pris och i bra skick. Jag drog snabbt iväg ett mail till mäklaren, fick omedelbart en tillbakaringning och så hade vi gjort upp om visning på tisdagen. Annars hade Calle precis börjat sitt nya uppdrag så jag var själv från firman på kontoret, som vi i och för sig delar med några andra företag, så jag var inte helt ensam.

På tisdagen dök fyra till från Netlight upp på kontoret för några dagars arbete. Plötsligt var det fullt ös och liv på kontoret igen. Kvällen tillbringade vi med det Första Veckomötet med pizza från Pepes och Ringnes (but of course). När vi mötat färdigt gick vi ner till Champagnerian och firade starten för firman. Champageneria? Jepps, Oslo kan det där med lyx när de vill. En vanlig bar som specialiserat sig på de lite fina njutningarna här i livet.

Nu hoppade jag lite i tiden… för det fanns mer att fira. Mötte mäklaren vid lägenheten, jag var tydligen den förste spekulanten på plats, tog en snabb titt och konstaterade att den matchade bilderna från annonsen bra. Hittade inga uppenbara fel så jag frågade mäklaren om det var okej om jag slog till direkt. Jovars, sa han. Jag ska bara avboka de andra sex visningarna jag har bokat. Greit! Lägenheten var min! Skrev kontrakt på onsdagen, bokade in fredagen för nyckelöverlämning. 37 välplanerade kvadratmeter, tvättmaskin, diskmaskin, the works. Till och med platt-tv, tallrikar och bestick ingick!

Sen mötte jag den norska byråkratin. Jag försökte fixa en hemförsäkring till lägenheten. Möttes över telefon av ”Norskt personnummer? Nehej. Norskt D-nummer? Nehej. Dröj ett tag”. Men det ordnade upp sig till slut, men det var uppenbart att telefonkillen inte längre kunde följa standardmanus. Haha!

Resten av arbetsveckan ägnades mest åt att hjälpa till på en offert mot ett norskt bolag, som lämnades in på fredagkvällen.

Lördagen blev stora vandringsdagen. Oslo bjöd på strålande fint väder och det var dags för mig att flytta till den nya lägenheten. Jag packade mina väskor för att i tur och ordning gå två vändor. Jorå, på pappret ett bra drag, fint att utnyttja det fina vädret etc. Men det visade sig vara rätt långt. Och väskorna var rätt tunga. Men jag överlevde och gick mina två rundor i alla fall. Sen var det bara att släpa upp sängen från källaren, skruva på ben, hämta bäddmadrass och jag var på plats! Från inneboende i företagslägenhet till visning till kontrakt till nyckelöverlämning till inflyttning till första strykpasset på sex dagar. Inte illa!

Annars planerar jag första hemfärden, som måste ske snart. Jag har exakt ett par skor på mig, de väldigt praktiskt konsultpjucken, så jag kan inte ens ut och springa på kvällarna. Bah.

En fråga jag fått i verkligheten är ”Har du en garderobsserver?” Inte så dum fråga, kom lite oväntat och sa faktiskt en del om mitt teknikintresse.

Annars har jag spekulerat fram följande laddning:

”Är du bra på att orientera?”

”Om du vore en gnu, skulle du då beta ensam eller i flock?”

”Betänk följande situation: Du kommer in på en toalett; det finns tre dörrar – herrar, damer och handikapptoalett. Herrtoaletten är upptagen. Vilken av de andra två väljer du? Eller väntar du tills herrtoaletten är ledig?” (givet manlig sökande)